Jag vill bara skriva det. Jag har två underbara fina små pojkar och en fantastisk man. Jag har så jag klarar mig och får jobba med det jag gillar mest. Att skriva. Att vara nyfiken och försöka förstå, att kämpa för de små – och skriva lite till.
Men mest är jag tacksam över att mina barn mår bra. Att vi alla mår bra, lillflickan i magen också, som sparkar så energiskt och vill vara med.
Det händer för mycket otäcka saker med barn nu. Barn som mördas, som dör i semesterolyckor – och som försvinner. Livet är så skört, så skört.
Jag vill bara säga att jag är så oerhört tacksam och inte tar något för givet. Varje morgon och varje kväll tackar jag Gud. På riktigt.
Och i dag tänder jag ett par ljus, medan jag städar och skriver, för lilla Engla.
Jag hoppas och önskar så innerligt att de ska hitta henne välbehållen. Av hela mitt hjärta. För det händer för mycket nu. Alldeles för mycket.
