Jag har alltid ammat synnerligen diskret, offentligt. För att jag är sådan. Och för att mina barn har varit sådana. De vill ha lugn och ro när de äter. Bara i mitt eget hem kan kan blotta mig. Och någon gång på väg ner till tvättstugan, när jag av ren trötthet glömt att stoppa in bröstet.
Men roliga Malin har ett par bra poänger i sin tuttkrönika, apropå Facebooks korkade förbud mot amningsbilder:
”Det är ett av världens vackraste motiv, en ammande mamma som tittar på sitt barn. Vackrare än en soluppgång över Serengeti, vackrare än allt. Folk (läs män) är så sabla tuttfixerade och de blandar hela tiden ihop begreppen.
Precis som ett trögfattat barn som vill ha godis dygnet runt så vill män ha bröst till frukost lunch och middag. Men HERREGUD inte med en sugande bebis på.”
Läs gärna hela krönikan! Den är riktigt, riktigt bra.
