Dagens roligaste kommentar måste komma från Ewa:
”Ja, men det kunde vara mycket värre! När jag var typ 20 (alltså för nitton år sen!) och följde med min 16 år äldre syrra för att hämta hennes småkillar på dagis, så hängde det en klase ungar runt benen på mig och stirrade storögt och en frågade mina systersöner om jag var deras mormor! MORMOR…! 🙂
Sensmoralen är att barn helt enkelt inte kan bedöma ålder; femtonåringar är vuxna och alla över 20 är gamla tanter. Min sexårige son sa dock häromsistens att ”Mamma, du ser ganska ung ut”. I kontrast till min fyraåriga dotter som säger att jag har ”gamla ögon, är prickig i ansiktet och ser ut att ha skägg”, ha ha!”
Svar: Haha! Barn är för… hrm… härliga. Jag minns att min pappa höll påatt garva ihjäl sig när någon unge kallade mig för tant. Då var jag tretton år. Sedan dess har jag alltid varit tant. Varför tror ni att jag skrev boken ”Tjocka tanten rockar fett”…
2 kommentarer
Själv så tar jag inte ett dugg illa vid mig när barn kallar mig för ”tant”. tant är något fint och något vi ska sträva efter att bli 🙂
Odlingspysslaren surar dock om hon blir kallad kärring, tantens motsats…
Min moster fick höra några sanningord från sin då 10-årige son. De hade upptäckt att pojken hade synfel och behövde glasögon. Hans första(!) kommentar då han provade sina nya glasögon var; Men, vad gammal du är mamma!