”Faktum är att om fler vågade öppna sina ögon lite mer och läsa på om saker som är jobbiga så skulle vi kanske kunna hjälpa många fler barn till en dräglig uppväxt i tid. Jag slukar alla böcker/biografier om sånt här för att jag tycker att det är väldigt intressant och för att jag hoppas också att man kan blir lite mer ödmjuk inför livet. Jag jobbade som praktikant på en förskola förut och där fanns en liten 4 årig tjej som jämt kissade på sig var allmänt rädd för höga ljud och plötsliga utfall, sög på tummen konstant och tydde sig till mig redan första dan, en dag kom hon med ett illrött märke över hela ena ögat o kinden, personalen började tjafsa om ”men lilla vän har du bränt dig i solen ”(det här var i slutet av april!) varpå hon tittade ner i bordet och blev helt tyst.
Jag anser ju att detta var ett solklart fall av att hon blev utsatt/slagen hemma, men jag vågade inte anmäla därför att jag var praktikant och inte hade så mkt att säga till om, det kan jag ångra bittert idag och jag tror att många fröknar etc inte vågar anmäla och väljer att blunda ist vilket e helt fel. Jag såg senare henne o hennes lillasyster i affären med mamma o pappa och de ryade o svor o hotade de små liven och det lät så illa och jag vet än idag inte vad som skulle ha hänt om jag hade anmält, kanske skulle man göra det ännu värre för dem tänker man ju? Svårt att veta, men det är ju aldrig fel att vara upplyst.
Oj detta blev långt ha en trevlig kväll
Kram Joanna”
Svar: Ja, det är svårt det där, att lägga sig i. Men jag brukar säga att man måste öva sig på det. Det blir lättare för varje gång. Och det är viktigt för de utsatta barnen att de ser att vi inte tycker att det är okej. Bara det ger dem en oerhört stark signal om att något är fel. Om vi inte säger till, godkänner vi indirekt att de far illa, att de inte är värda bättre.
2 kommentarer
Absolut du har så rätt.
Alla förskolor (och skolor) ska ha en plan för hur man ser och anmäler situationer som den du beskriver. Den enskilda barnskötaren eller förskoleläraren ska inte känna att det är hennes fel/ansvar om föräldrarna blir förbannade. Bättre att ingripa så tidigt som möjligt då det kanske räcker med att visa att man misstänker problem i familjen för att ge föräldrarna en tankeställare och förhoppningsvis hjälp till bättring. Det är också viktigt att ta upp ämnet i allmänna ordalag för hela föräldragruppen. Föräldrautbildningen slutar tyvärr efter BVC men det är lika nödvändigt att diskutera föräldraskap för oss med barn i förskole- skol- och tonåren. Viktigt att ta upp frågan om alkoholvanor med alla föräldrar. Även om föräldrarna bara dricker mycket måttlga mängder märker barnen det på föräldrarnas förändrade blick och röst och kan bli oroliga. Det är nyttigt för alla föräldrar att tänka till och diskutera detta och övrigt kring föräldraskap med andra.