”Jag ska vara ärlig mot dig: om du inte skär dig, knarkar eller vill ta livet av dig, så kan vi tyvärr inte göra någonting för dig.”
Folk i allmänhet tror att vi har en stark social trygghet, ett nätverk som fångar upp en när man mår dåligt. Vi som har sett verkligheten vet att den ser annorlunda ut. Den socialsekreterare som citerades ovan hade ovanan att vara ärlig, vågade uttrycka den obekväma sanningen.
Så börjar en debattartikel i Aftonbladet av Therese Eriksson och Denise Madsen, som har grundat föreningen Maskrosbarn.
De är själva just det, Maskrosbarn, med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar som insett att samhällets skyddsnät sällan fungerar för barn som verkar ”duktiga”.
Och jag får många mail från läsare som skriver att du känner igen sig så otroligt mycket i Kärleksbarnet, fast det inte fanns något missbruk i deras familj. Deras mammor hade ”bara” psykiska problem eller var allmänt dysfunktionella.
Även för dessa barn är julen en svår pärs.
Försök se dessa barnen i jul. Ge dem en extra kram, ett extra ögonblick av uppmärksamhet. Våga prata med dem. Och framför allt: Ta bort skammen. Sudda bort skammen, den är så fullkomligt meningslös.
Kram på er, alla maskrosbarn. Ni är fantastiska, glöm aldrig det.