Hur mår du?

Vanligaste frågan nu är ”Hur mår du?” Plötsligt är alla intensivt intresserade av mitt hälsotillstånd.
Jotack. Nu är det väl ganska okej. Men jag har mått fruktansvärt illa. Speciellt på jobbet. Då har jag tänkt att snart, snart, snart kommer jag att kräkas rakt i någons ansikte. Och somliga dagar har jag börjat gråta av ren utmattning.
Det är nästan det värsta. Att må så dåligt och inte kunna berätta att man är gravid. Folk tror ju på allvar att man har gått och blivit knäpp eller åtminstone tagit steget in i ett rejält klimakterie.
Fast den värsta magköraren fick vi hos barnmorskan. När jag berättade hur illa jag mådde sken hon upp som en som.
”JAMEN DÅ ÄR DET NOG TVILLINGAR!”
Både Gunnar och jag höll på att ramla av stolen. Och när hennes följdfrågor kom, om vi hade tvillingar i släkten, då var vi ju tvungna att säga jaa, joo, min farmor och mormors systrar och…
Vi var rätt vita i ansiktet och klamrade oss fast vid varandras händer. Herregud, tvillingar! Det var lite mer än vi hade räknat med.
Så barnmorskan gjorde ett ultraljud och kollade.
Det var bara en. Ett litet knyte därinne – och jag kände hur gardinerna fladdrade när vi pustade ut, Gunnar och jag. Puh!
”Men då är det alldeles säkert en flicka!”, sa barnmorskan.
Och det hade hon ju faktiskt rätt i.

1 kommentar Skriv en kommentar