Här är videoboktipset som Norrköpins bibliotek spelade in när jag var där och föreläste. Först pratar jag. Eller rättare, jag läser från ett jättestort papper och försöker se naturlig ut. Sedan kommer bibliotekets egen dramatisering av ett avsnitt ur boken. Lite som en novellfilm ur Bullen. Flickan i filmen är inte den som har skrivit boken…
1 kommentar
Även om att jag redan har läst boken, fastnar något i halsen på mig när jag hör dig berätta om din mamma.
Alkoholistföräldrar kommer aldrig att fatta varför alkoholistbarn bär en sådan ilska och en oändlig sorg inom sig. De har ju inte förstått något – ej heller sett eller hört ett jota. Så oändligt sorgligt och så vansinnigt irriterande att folk prioriterar spriten inför sina egna ungar.
Även det är sorgligt när välmenande människor säger att du trots allt elände har klarat dig ”bra”. Visst. Men hålet i hjärtat sitter kvar för resten av livet. Det finns inga plåster i världen som kan täppa till det.
Jag såg ett tv-program nyligen om en tjej som hade blivit adopterad. Jag uppfylldes av sorgen över det faktum att hennes föräldrar inte ville ha henne. Lite längre fram i programmet såg jag en intervju av flickans adoptivmamma. Hon hade träffat biomamman och tänkt tacka henne, men insåg meddetsamma att det inte gick. Enligt henne var presenten för värdefull och fin för att ett tack någonsin skulle kunna beskriva hennes känslor på ett korrekt sätt.
Denna scen har hjälpt mig att tänka om och fått mig att förstå att jag trots allt kan vara värdefull och älskvärd av någon. Till exempel av mitt eget barn! 🙂
Hoppas att även du under dina mörkaste stunder kommer ihåg att du trots din bakgrund är mycket högt prioriterad av många. Man hinner ju inte ens komma hem ordentligt innan man slår på datorn.. 😉