Lillebror har haft svårt att andas sedan i tisdags. I går kväll blev det riktigt illa. Gunnar fick kasta sig i en taxi och åka iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Där fick han komma in direkt och andas i en ”gasmask” tre gånger. Stackarn.
Men till slut andades han såpass bra att de vågade skicka hem dem en stund.
Vad jag älskar Astrid Lindgrens barnsjukhus!
Och vad jag älskar min man för att han gick och bar på honom på sjukhuset hela natten fast han hade varit uppe sedan 04!
Läkaren trodde ganska säkert att lillebror har fått falsk krupp.
Gunnar hittade en bra länk i natt.
För nu måste vi ju bli experter på det också.
De tror att vi kanske måste åka in i morgon igen, dock. Just nu andas han lite bättre och får förhoppningsvis sova några timmar.
Är det någon av er läsare som har erfarenheter av falsk krupp? Alla tips PMottages tacksamt.
Har ni något bra tips på en bra barnläkare på Kungsholmen för övrigt?
4 kommentarer
Till att börja med: Fantastiskt att ni ska få en liten dotter. Det är så underbart att befinna sig i gravidluddigt drömmande, fylld av förväntningar blandat med stänk av oro för hur det ska gå, hur man ska hinna, få plats och så vidare. Ett stort grattis till er alla!
Nu över till falsk krupp som är så otäckt (då man som förälder andas djupa lååånga andetag för både sitt barn och sig själv, som att det skulle hjälpa). Vår Vide har drabbats av det flera gånger. Ett tips är att få Petapred och Bricanyl utskrivet så att ni har det hemma. Det är en trygghet för oss och det gör att vi lyckas stoppa kruppen innan det blivit riktigt illa.
Håller tummarna för att lillebror slipper få det fler gånger.
Lillebror, snart två, fick sitt första kruppanfall vid ett års ålder. Vid tolvtiden en lördagskväll tittade vi till honom: askgrå i ansiktet, tung, väsande andning, medtagen. Skällande hosta någon gång, men inte mycket. Panik, som du kan tänka dig. På akuten fick han inandas adrenalin och gavs flytande kortison (betapred?). Det anfallet gick över samma natt. Ett halvår senare kom nästa, vi var lugnare men det behövdes två nattliga akuten-besök på fem dagars krupp.
Tredje anfallet förra veckan, men det avhjälpte vi genom ett iskallt sovrum (13 grader tor jag…) och halvsittande sömn.
Numera har vi utvecklat ett grymt krupp-öra, och hör ofta när hesheten är på gång. Luftrörsvidgande hostmedicin (Mollipect) har vi hemma, men inget annat. Den ger vi honom så fort han blir rejält förkyld, just in case. Anfallen kommer ju ofta i samband med en infektion. Nu har vi bara 500 m till sjukhuset, så det kanske gör oss tryggare.
* Så kallt sovrum som möjligt (även om han bara är förkyld och krupp inte kan anas), eller med täcke och filt ut en stund på balkong eller terrass.
* Luftrörsvidgande hostmedicin. Mollipect, som sagt, för oss. Den mer effektiva Lepheton skrivs ut till äldre barn, vi fick den vid förra anfallet (för att vi propsade på), men den fick han biverkningar av.
* Håll honom upprätt och sov halvsittande med honom.
* Ge mycket vatten att dricka.
* Annars blir det akuten.
* Dessutom: krupp blir sällan riktigt akut, även om det verkligen känns så första gången. Man lär sig tolka signaler och förebygga enligt ovan. Men mammahjärtat kommer väl alltid att vara ängsligt, och nattetid är man skör som f-n, ensammast i världen.
Jag har blivit lite märkt, eftersom jag ogärna sover över med honom på platser med långt till närmsta sjukhus.
De växer ifrån det så småningom, min lillasyster hade det också, och det är de första två åren som är mest kritiska, eftersom luftrören är små. Medan de växer minskar även riskerna för de svårare anfallen.
Oj, så långt det blev…
Båda våra pojkar har falsk krupp. Storebror fick första anfallet i tvåårsåldern och då blev det akutfärd med ambulans för att inhalera.
Numera hör vi direkt när det är på gång. Varje gång han blir förkyld så vet vi att kruppanfallet är på väg och kommer på natten. Ofta hörs det på hur han pratar, han blir lite hes. Vi ger Lepheton redan på kvällen då, så när kruppen kommer så blir den inte lika kraftig och vi behöver sällan åka in utan klarar att hantera det hemma.
Det är obehagligt när det kommer, men man vänjer sig. Vi brukar också ta en filt om honom, öppna balkongdörren ordentligt så att det blir kallt i rummet och så ser vi på tecknat en stund för det brukar han lugna ner sig av.
Hejhej!
Jag är 26 år och har haft krupp med jämna mellanrum sedan jag var liten! Mitt tips är att lugna barnet, oron gör alltid att det blir värre! Se också till att ha betapred hemma, det gör att svullnaden i halsen avtar snabbt! Lycka till!