Felicia skriver jättebra om vad tvåbarnschocken handlar om på sin blogg.
På söndag ska jag prata lite om det på Underbara barnmässan i Älvsjö, om att det aldrig riktigt blir som man har tänkt sig, hur mycket man än försöker förbereda sig.
Allt apropå ”Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma!”
Kom gärna och lyssna, klockan 12.30. Lagom för en liten lunchbreak, eller hur?
1 kommentar
Mina tjejer är vuxna nu men jag kan inte tycka att det var så jobbigt när ett barn blev två. Den äldsta skulle fylla fem och allt flöt på bra eftersom tvåan var så himla glad hela tiden. Två år senare hade jag fyra barn – en egen till och ett fosterbarn och då var det tufft ett tag eftersom min man reste så mycket men jag tyckte att det blev lättare ganska snart. De stora lekte – det är 3 månader mellan dem och de små funkade bra – det är sjutton månader mellan dem. Jag har nog haft tur vi vi hade ett underbart dagis där alla gick med samma personal alla tretton åren och det gjorde livet lättare. Flickorna står varandra mycket nära än i dag fast de umgås inte efter ålder som förut. Äldst och yngst – brunetterna – har gemensamma intressen och min fosterdotter och tvåan – blondinerna umgås hela tiden. Min man och jag gläds åt att de har så fin kontakt och alltid ställer upp för varann. Jag tror att det har varit lättare för mig att ha fyra barn än att ha två.