Vi har en frystoa på landet. Vilket i princip innebär att vi ska kompostera själva. Men vi har inte kommit så långt än. Om man säger så.
I stället får vi det tveksamma nöjet att knyta ihop en påse halvtinat avskräde och sätta den i en tunna, för vidare befordran till en plåtkontainer bredvid soptunnan.
Jag lallar således iväg med skottkärran och min besynnerligt doftande last.
”Mamma, vad gör du?”
”Jag går iväg med bajset.”
”Vilket bajs?”
”Vårat bajs.”
”Varför det då?”
”För att bajsbilen ska komma och hämta det.”
”Jaha…”
Lång tystnad.
Vi gör det vi ska nere vid vägen och vänder uppåt med skottkärran igen.
”Har du mera bajs?”
”Nej, nu var det slut.”
”DET ÄR ORÄTTVIIIIIIIST! JAG VILL OCKSÅ KÖRA BAJS! JAG VILL OCKSÅÅÅÅÅÅÅÅ! AAAAOOUUUUUUU!”
Avd. Scener man aldrig ser i storstan.
