Det här svaret kommer från signaturen ”Carpe diem”:
”Hej.
när jag läste insändare i metro, fick jag känslan att er uppfattning av det
hela är att ni (kvinnorna det handlar om) är helt oskyldiga i dramat!?,jag
menar att många kvinnor i sammanhanget är till stor del delaktiga-pga
många (inte alla) kvinnor kastar sig in i ett förhållande med
skygglapparna på,och ca ett år efter första träffen blir ni gravida,och
bestämer er för att behålla barnet utan att egentligen rådfråga er manliga
partner om det hela,ni tar det bara för givet att han är med på noterna..
följden blir att efter ett par månader efter födslen flyr mannen
förhållandet-då detta var inte alls vad hans dröm bestod av,jag har full
förståelse för dessa män
-mitt tips till kvinnorna är-varva ner, och se till så att mannen är med
på allt jobb och kostnader som det innebär att skaffa barn.eller helt
enkelt njut av livet utan barn.
annars riskerar ni att bli en av alla bittra ensamstående kvinnor som
finns här ute,och undrar vad som gick fel.
själv är jag 40år och lever i ett fantastiskt förhållande sen 10år,och vi
är helt överens om att leva ett underbart liv utan barn,bara njuta och
leva livet.
men skulle min fru bli gravid och bestämmer sig för att behålla barnet-så
tar vårt förhållande omedelbart slut,och jag skulle inte känna mig omogen
eller oansvarig,om hon blir en desperat småbarns mamma som skriver bittra
insändare i metro,då jag tydligt markerat min ståndpunkt i denna situation.”
Svar: Ojojoj. Den här kvinnan lever under hot, med andra ord. Mysigt förhållande.
3 kommentarer
Fy fan vilka karlar det finns! Stackars kvinna som valt att leva med honom.
Ja vilken skitstövel, man kan väl för sjutton inte bara säga så efter 10 års förhållande, då är man antingen mentalt inte kapabel att verkligen älska eller så är man just som han själv påstår att han INTE är, jäkligt naiv och omogen, å andra sidan har hon också möjligheten att lämna förhållandet om hon helt plötsligt vill ha familj. Man är inte tvungen att stanna, dessutom, om han inte vill ha barn kan han ta ansvar för det själv och sterilisera sig, den lilla egoisten.
Tja – idioter finns tydligen alltid en mer än vad man tidigare visste! Om det inte hjälper den vanliga vägen,kanske det någon gång in i pensionsåldern börjar kännas lite ensamt och trist när inga barn finns att ringa, ingen hustru heller för den delen (hon är barnvakt åt barnbarnen hon skaffade lite för sent och har då hur mycket ork som helst)´. Då kan man ju hur många gånger som helst försöka komma ihåg det som var beständigt i livet. Resor – hmm. Jobbet – njae. Hustrun – hon gick och stängde dörren efter sig efter 10,5 års utpressning. Det kanske alla vi utslitna föräldrar kan skriva under på – det är vidrigt jobbigt PMellanåt men absolut värt varenda vaknatt, varenda makaronimiddag och varenda gräl med maken…