Gillboskolan i Sollentuna har ingått i Stopp-projeket, mot överviktiga barn.
Och efter fyra år hade andelen barn som vägde för mycket gått ner från 22 till 16 procent.
Det är jättebra. Det är jättebra att byta ut bregotten mot lätta och fetmjölken mot lättmjölk – och framför allt är det tokbra att barnen får röra på sig mer.
Men.
Jag undrar hur de där sexton procenten mår, de som fortfarande anses ”feta”. De som har allas blickar på sig nu. De som alla vet är karaktärslösa, det är väl bara att äta mindre och motionera mer yada, yada, yada?
Jag skulle vilja se en parallellundersökning på dessa skolor om hur många som får ätstörningar innan de fyller 25. Jag skulle vilja se hur många som sitter och petar i maten och kräks på toaletten om bara några år.
Lagom är bäst. Ge gärna barnen bra rutiner och matvanor – men prata också om varför vi äter. För att vi kanske är ledsna eller känner oss ensamma. Eller har det skitjobbigt hemma. Ingår det tänket över huvud taget i projektet?
4 kommentarer
Hej
Tanken på att motverka barnfetma med GRÖT är absurd, finns knappast något mera fettbildande. Läs t.ex. kap.
XLVI.1 och XLVI.1 i Rössnerkommentaren på adress:
http://blogg.passagen.se/piltson
Vi har pratat en del om detta i skolan som jag jobbar i och ställt oss frågan varför det talas så lite om näringslära. Det ordet säger ju ALLT. Istället för att hålla på och skuldbelägga m.m lära barnen att det handlar om näring. Varför äter och dricker vi EGENTLIGEN??!?
Vi har pratat en del om detta i skolan som jag jobbar i och ställt oss frågan varför det talas så lite om näringslära. Det ordet säger ju ALLT. Istället för att hålla på och skuldbelägga m.m lära barnen att det handlar om näring. Varför äter och dricker vi EGENTLIGEN??!?
Det funkade ju, eller hur?