Kan man tävla i sömnbrist?

Modern och fadern bråkar nästan aldrig. Men om de gör det så har det i nio fall av tio att göra med sömn.
”Åh, jag är så trött. Jag har bara fått sova tre timmar i natt”, klagar modern.
”Jaha, ja, jag har slutat känna efter, det är ingen idé”, svarar fadern med föga PMpati.
”MÅSTE DU SÄGA SÅ DÄR VARENDA GÅNG JAG SÄGER ATT JAG ÄR TRÖTT!” gapar modern.
”Vadå?”, säger fadern oförstående. ”Jag sa ju bara att jag hade slutat känna efter.”
”Som om jag går omkring och känner efter… Du förringar min sömnbrist, det är vad du gör.”
”Nej, jag tycker bara att det är meningslöst att hålla på och räkna efter vem som får sova flest timmar. Som någon slags tävling.”
PANG!
Där går modern in i duschen och slår igen dörren så duschdraperiet fladdrar.
Hon sätter på duschen på max och hoppas att hon slösar riktigt med vattnet, så att varmvattnet tar slut tills fadern ska duscha. Länge står hon där, i duschen, och gör stretchövningar för sin hårt prövade kropp. Och muttrar långa eder samtidigt.
”Det är lätt för honom att inte räkna timmar, han somnar ju så fort han lägger sig ned… mutter, mutter, mutter… Och allt måste hon tänka på, som att barnkläder måste sorteras efter storlek innan nya barnet kommer och alla lånade barnkläder måste tvättas och vikas fint innan de lämnas tillbaka, mutter, mutter, mutter… Och alla flyttlådorna måste packas upp och lämnas tillbaka och de måste hitta något barnsäkert sätt att förvara alla hans verktyg så barnet inte springer och spetsar sig själv på en stjärnskruvmejsel eller borrar ut ögonen på sig själv… mutter, mutter, mutter…”
De anser vara ett ytterst jämställt föräldrapar. Fadern har till och med varit pappaledig en månad mer än modern. Men ett barn sätter även äkta feminister på hårt prov.
Det är fadern som borrar – och modern som går omkring och muttrar om barnsäkerhet.
Det är fadern som spelar boll – och modern som sitter och håller sig för sin gravida mage.
Det är fadern som skaffat körkort – och modern som sitter i baksätet och sjunker allt djupare ner i sin rattskräck.
Det är modern som barnet vill tröstas av på natten – och fadern som blir bortschasad av sin egen son och får gå och lägga sig igen.
Det är modern som har hand om hela barnklädesförrådet – och fadern som får fråga var allting är.
Det är modern som städar och tvättar – medan fadern går ut med barnet i lekparken så han inte är i vägen. Barnet alltså.
Och det är fadern som somnar så fort han lägger sig ned – och modern som ligger och oroar sig för precis allting i hela världen.
Hur sjutton gick det till? Vad hände med moderns brutalfeminism?
Modern är dessutom gravid i sjunde månaden nu och har allt svårare att hitta en ställning som är skön att sova i. När hon äntligen somnat vaknar barnet och vill för allt smör i Småland inte ligga kvar i sin egen säng, utan ska prompt ligga hos modern. Eller allra helst ovanpå henne. Med ett barn i magen och ett ovanpå, så blir det lite körigt för resten av inälvorna att få plats. Modern ligger som i ett skruvstäd och kan inget annat göra än att försöka vifta på tårna då och då för att inte få kramp.
Det är då hon ligger och retar sig på att fadern snarkar. Han verkar sova förbannat gott. Jävla människa. Skulle de inte dela på allting? Borde han inte lida lika mycket? Vore inte det mycket mer rättvist? Hon tittar alldeles ofta på klockradion. Det är därför hon vet exakt hur länge hon sovit varje natt. Eller rättare sagt INTE fått sova. Och det minsta man kunde begära är väl åtminstone att fadern skulle servera henne champagne och jordgubbar till frukost för att hon avstått sin dyrbara sömn även denna natt.
Men icke.
”Det är väl ingen tävling”, muttrar han igen några mornar senare, med sina rödsprängda ögon.
Då går modern och lägger sig igen. I ren protest. Och så får fadern klara av alla morgonbestyr alldeles själv.
Konstigt nog så brukar det gå alldeles utmärkt – och när modern vaknar känner hon sig mycket snällare. Ja, rentav kärleksfull. Men det är en helt annan historia.

SAXAT:
”Han: Jag går faktiskt med och handlar.
Hon: Äh, du går ju runt och pratar i din mobil då.
Han: Jag sköter räkningarna.
Hon: Har du någonsin satt upp en gardin?
Han: Jag kaklade badrummet.
Hon: Du vet inte ens vilken klädstorlek barnen har!
Han: Jag får stå ut med dina väninnor på vinprovarkackel var fjortonde dag. Pock-pock-pock-pock!
Hon: Jag har fejkat varje orgasm sedan 1981!
Han: Hah! Jag har fejkat erektion i alla år!”
(Ur Berglins favoriter)