Thomas Bodström kan dra tillbaka den nationella insatsstyrkan.
Mensen är upphittad!
Det tog bara två år och tjugotre dagar. Visserligen berodde runt tvåhundraåttio av de dagarna på att modern var gravid. Men i alla fall. Hon har verkligen saknat den. Hon har till och med efterlyst den. Ett tag var hon beredd att börja käka hormonpiller för att locka tillbaka sitt inre äggkläckningsmaskineri. Men barnmorskan ville inte alls höra på det örat.
”Du får sluta amma om du vill bli gravid igen. Punkt slut.”
Inte blev det bättre av att alla trodde modern redan var gravid. Speciellt eftersom hon inte var det. Hon var bara skengravid och allmänt tjock. Men hon lade ner en förmögenhet på graviditetstester.
Med stor sorg i hjärtat slutade hon amma den 5 juni 2004. Då hade hon flashat brösten i tretton månader och klarat världshälsoorganisationens rekommendationer med råge. När inte mensen kom tillbaka efter en månad så tänkte hon ge upp och börja amma igen.
”Men nu får du väl ändå ta och skärpa dig”, sa fadern. Som om han hade med det att göra.
Barnmorskan sa att det kunde ta två månader innan systemet började rassla igång igen. Modern bet ihop och försökte tänka på allting annat. Hon kanske var gravid i alla fall? Varför var hon inte gravid? Varför var hon så tjock? Hon kanske skulle börja träna? Tänk om hon redan gått in i klimakteriet. Hon var ju bara 39 år. Hade hon inte lite vallningar? Hon försökte dra in magen.
Det var konstigt att det här med mensen kunde bli så populärt plötsligt. Visserligen hade modern genom livet haft ett ganska avspänt förhållande till de månatliga påhälsningarna, men sådär så att hon har jublat och hoppat högt av glädje för att den kommit, det har hon aldrig gjort förr.
Förrän nu. Nästan på dagen två månader sedan hon slutat amma, då kom den. På vattengympans toalett.
”TJOHOOOO!” ropade modern inifrån toaletten.
”Hoho?”, svarade en tant.
”TJOHOOOOOOOOO!” förtydligande modern.
”Jag tror hon har låst sig inne”, sa tanten.
”Det är bäst att vi kallar efter hjälp”, sa en annan.
Modern slog upp dörren på vid gavel, så hon nästan knockade de båda damerna.
”JAG HAR FÅTT TILLBAKA MENSEN!”
Tanterna höll sig i digitalvågen. Modern ringde fadern från mobiltelefonen.
”JAG ÄR FERTIL!”
”Yes! Yes! Yes!” svarade fadern.
”Är det något att vara glad över?” muttrade ena tanten.
”Nej, sanna mina ord…”
Därefter skuttade sig modern igenom 45 minuters vattengympa med ett leende som skulle ha skrämt den mest barnvänlige man. På vägen hem köpte hon lax och champagne, för att fira.
Fadern stod i dörren med rosor. Han hade gråtit.
”Och jag som är rädd för blod”, sa han och snöt sig.
