I bvc-skolan

Modern och fadern har börjat i bvc-skola. Föräldragrupp heter det visserligen, men när modern och fadern kom till sitt första gruppmöte tittade åtta ammande mammor förskräckt på barnets pappa som om han vore en ful gubbe. De tryckte sina barn närmare sina barmar och tycktes förvänta sig att han skulle hala upp en flottig godispåse när som helst.

Först var det upprop i klassen. Mammorna fick uppge sitt barns namn och personnummer. Ingen fick någon ordning på sitt barns sista siffror. ”Så tokigt, man känner sig som en dålig mor”, sa någon och alla fnissade instämmande.
När barnets pappa rabblade de fyra sista som ett rinnande vatten snörpte hela mammamaffian på munnen. Det var något skumt med den här karln. Hade han inget jobb att gå till?

”I dag ska vi prata om smakportioner. Vi ska se en film från Livsmedelsverket”, sa bvc-sköterskan hurtigt och rullade in en tv-apparat i rummet.

Då satte åtta ungar igång att skrika, rapa och prutta i kanon. De första 20 minuterna av filmen handlade visst om hur man kokar en potatis. Men allt man hörde var: ”Tag en potatis… skriiik …vatten… raaap …minuter… pruttpruttprutt… skriiik (nytt tonläge)… koka… raaap… inget salt… skriiik (minst fyrstämmigt)… ”

Här stannade bvc-sköterskan bandet.
”Krydda gärna maten. Bebisar gillar kryddad mat”.
”Chilipeppar?” sa barnets far. Men Det Var Inte Roligt. Mammamaffian snörpte ihop sina munnar så de såg ut som gympapåsar i ansiktena. Måtte inte mamman lämna den här mannen ensam med barnet.

Bvc-sköterskan startade filmen igen.
”Koka köttet… raaap”, sa filmen och visade hur något obeskrivligt grått och äckligt sveptes upp ur en diskvattensliknande sörja.
”Aldrig i livet att vårt barn ska tvingas äta sånt där”, viskade modern till barnets far.
”Sssch!”, fräste mammamaffian och blängde på dem, innan de spänt återvände till den rafflande filmen med rostfria bunkar och mortlar.

”Låt måltiden redan från början vara en trevlig upplevelse för barnen”, uppmanade Livsmedelsverket och visade en familj med två små barn som satt och åt i lugn och ro med vit duk, stearinljus i kandelaber och färska blommor i en vas på bordet.

Hallååå!
Verklighetskontroll på Livsmedelsverket!
Har de överhuvudtaget besökt en barnfamilj?!?

Finn Fem Fel:
1. När har någonsin en småbarnsfamilj kunnat sitta ner och äta i lugn och ro utan att mamma eller pappa sprungit upp och hämtar papper för att torka bort spill och kräk, eller plockat upp saker som tappats i golvet?
2. Pappan är välrakad och mamman är snygg i håret. När hann de piffa till sig på det viset? Månne?
3. Och vit obefläckad duk på bordet? Det finns inte.
4. Tända stearinljus? Hur många ryck i duken tror herrarna på Livsmedelsverket att det tar innan kandelabern välter och hela familjen brinner upp?
5. Färska blommor i vasen? Vem i hela fridens namn orkar tänka på att köpa med sig blommor på vägen hem när man inte har fått sova sedan i april?!?

”Jaha har vi några frågor?” undrade bvc-sköterskan när filmen var slut.
”Ja, vilket århundrade var den här filmen gjord? Och går det inte lika bra att köra med barnmat på burk?”, frågade modern.
”Eh, jooo…”, sa bvc-sköterskan.

Nästa gång ska modern nog få lära sig virka tygblöjor. Det ska bli roligt.

Bvc-gruppen satt och väntade i korridoren. Tio mammor och barnets far hade vankat omkring i över en halvtimme, med sina trötta och uttråkade och tidsinställda barn-bomber.
Hade modern tagit fel på dag? Nej. Fel tid? Nej. Hade de bytt lokal? Nej.

”Det är väl som vanligt, att de tror att alla mammalediga har all tid i världen”, sa Bosses mamma. ?Som om vi inte hade något bättre för oss än att sitta här och vänta. Man har väl eooooner av tid…”

”Hoppsan, jag trodde jag hade sagt halv två”, var den klena ursäkt bvc-tanten gav när hon äntligen kom.
”Jaha”, sa tanten och bläddrade i sina papper, ”I dag ska vi se en film om sömn”.
”Neeej”, sa Bosses mamma. ”Den såg vi ju förra gången. Den var helknäpp.”.

Sömnfilmen var en rafflande norsk historia som hävdade att om man bara säger till ett sex månaders barn att ”nu är det natt, nu ska det sova” och lägger det i spjälsängen, så gör barnet det. Sover, alltså.
”Jo, pyttsan”, sa Bosses mamma.
Filmens huvudrollsinnehavare var en kvinna i folkdräkt som vaggade sitt barn och sjöng stenåldersvisor.
”Det är bra om ni sjunger godnattvisor för barnet”, sa bvc-tanten då.
”Måste man ha folkdräkt?” undrade modern.
Det svarade inte bvc-tanten på. Men Bosses mamma fnissade.

”Jaha, jamen då ska vi se en film om SKÅLLNING!”, sa bvc-tanten nu glatt.
Hon rullade in tv:n och tittade plötsligt på barnets pappa. Den Ende Mannen.
”Tillhör du någon?” frågade hon.
”Eh, jaa?”, sa barnets pappa.
Stor tystnad.

Modern funderade en sekund på huruvida hon 1. skulle kasta sig över bvc-tanten med en brutalfeministisk jämställdhetsdebatt eller om hon 2. skulle stämma tanten för ärekränkning.
”Snälla gör det inte, för då kommer vi aldrig härifrån”, viskade pappan i hennes öra.
Modern suckade.
”Han är med oss”, sa hon.

”Hrmf. Jadåså”, sa bvc-tanten och satte på filmen och lämnade rummet. Man förstod varför. Det var en riktig rysare. Det ena barnet efter det andra skållades till oigenkännlighet, till effektfullt komp av The Shining-musik.
Barnets mor höll för ögonen på både sig själv och barnet och sa att ”säg till när det läskiga är klart”. Efter 20 minuter var filmen slut.
”Nu kan du titta”, sa pappan.

”Ska vi ta en film till?”, sa Olles mamma. Hon var av den präktiga mamma-typen. Och eftersom bvc-tanten var som uppslukad av jorden måste någon ta över kommandot.
”Ja, en om babymassage”, föreslog modern och Bosses mamma unisont.
”Näe, vi tar en om kvävning i stället”, sa Olles mamma och så fick det bli.
Modern höll återigen för ögonen.

Efter 40 minuter kom bvc-tanten tillbaka:
”Har ni några frågor?” frågade hon – och innan någon hann svara:
”Nehej, ja ni verkar inte vara så intresserade, så…”
”Jag har en fråga”, sa modern. För nu började hon ilskna till.
”Om barnet blir sjukt eller råkar ut för en olycka – vart ska vi vända oss då?”
”Ja, kom inte hit, för vi har inte tid. Besparingar ni vet. Jag hade då aldrig kommit hit med ett barn. Man får bara vänta i flera timmar.”

Modern blinkade några gånger.
”Min pappa är barnläkare”, sa Bosses mamma. ”Jag har ett par namn på jättebra barnläkare i området. Där får du komma in direkt. Jag lovar.”

Det var i det ögonblicket som modern såg att Bosses mamma var en riktig klippa. Förutom det faktum att hon var trevlig och begåvad och hade ett synnerligen vackert barn. Och det blev början till något som kan bli en livslång vänskap.
Så det var nog en himla tur att hon hade gått på de där föräldragrupperna i alla fall. För inte sjutton går man dit för filmernas skull. Man får ju inte ens popcorn…

LÄNK – Röda korset har utmärkta kurser i Första hjälpen vid barnolycksfall:
www.redcross.se

CITAT – Bry dig inte om vad proffstyckarna säger. Älska dina barn för att de är värda att älskas, inte för att du tror de behöver det. Njut av dem. Lär dem det du kan. Slappna av. Deras utveckling avgörs inte av din vård och uppfostran. Du kan varken göra dem till dygdemönster eller nervvrak. Du äger dem inte, och de kan inte formas efter ditt sinne; de tillhör morgondagen.
(Ur boken Myten om föräldrars makt)

FAKTA BVC
Bvc står för barnavårdscentralen, som erbjuder hälsoundersökning, rådgivning och stöd till föräldrar och barn upp till förskoleåldern.
I Sverige besöker 99 procent av alla nyblivna föräldrar bvc.
Det är helt frivilligt att gå till bvc ? och kostnadsfritt.
De flesta bvc-sköterskor har drop-in-tider 2-3 gånger per vecka.
Det är viktigt att det känns okej redan efter första mötet! Är du inte nöjd med din bvc-sköterska har du full valfrihet att byta till någon som du känner dig tryggare med.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.