{ 1 kommentar }
december 2009
Kolla, Benny Haag och några till har startat ett spritparti!
För att halvera kröken och därmed alkiseländet.
Och våldet och skadorna.
Helt fantastiskt.
Jag tar av mig badmössan för eldsjälar som Benny, som vägrar tro att något är omöjligt.
Heja Benny och spritpartiet, jag hoppas verkligen att det nya partiet gör någon skillnad.
Så här skriver Benny på spritpartiets hemsida:
”Hösten 2008 kom jag ut med boken ”Makt, mod och motstånd”. Som en naturlig del i min strävan efter att få oss alla att se det jag tycker jag har sett har jag nu, tillsammans med andra i ungefär samma situation, startat Spritpartiet som har en enda fråga; Halvera alkoholkonsumtionen i Sverige!
Hur det ska gå till kan man ha olika uppfattningar om och alla dessa ryms inom detta parti. Själv är jag ingen förbudsmänniska, det tror jag är helt fel väg att gå. Jag tror på människans intelligens!
När hon inser vad kröken ställer till med i form av t.ex våldsbrottslighet och nedsatt livskvalité för de människor som lever runt omkring den som super kommer hon att vilja agera för ett annat förhållningssätt till alkohol. Det är min absoluta tro. Man kan naturligtvis hånle åt ett sådant här initiativ och anse att det är ett ”mission impossible”.
Jag är inte så säker på det!
Under de fem år jag har föreläst och spelat min monolog har det kommit mer och mer folk. Det har inte med mig att göra. Det handlar helt enkelt om att människor börjar få upp ögonen för hela denna slaskiga alkoholkultur och tröttna på dess fruktansvärda konsekvenser.
/…/
Vi tar ett steg. Sedan tar vi ett till. Som följs av ett tredje. Och innan vi vet ordet av har vi börjat springa, och springande människor kan ingen eller inget stoppa.
Benny Haag”
{ 0 kommentarer }
Det tog evigheter att få ungarna i säng i går. De snurrade runt sin egen axel till slut. Men så, äntligen.
Och Gunnar sätter på… Eddie Izzard!
Denna gigant.
Jag skrattade, vi skrattade, så tårarna sprutade och vi trodde ungarna skulle vakna igen.
I dag har jag ont i hela kroppen. Träningsvärk. Skrattmusklerna sitter visst i lite fler kroppsdelar än bara ansiktet.
{ 0 kommentarer }
Jajamensan. Alvin och gänget. Del 2. Vi såg ettan förra året och då var det superduperpremiär så man fick Alvindockor och hela paketet.
Inte den här gången dock. Nu var det bara vanlig popcorn och choklad – och plastekorrar som man kunde stoppa in handen i munnen på…
För en genustänkare var filmen rätt plågsam, måste jag medge.
Men killarna verkade tycka att den var spännande och rolig och skrattade och dansade med till musiken.
”Var filmen bra?”
Båda nickade.
”Vad var det som var bäst?”
”Ekorrarna.”
Sedär ett uttömmande svar från blivande filmkritiker.
{ 0 kommentarer }
När jag var och pratade i Studio Ett fick jag en stund för mig själv i väntrummet. Jag önskar att jag hade kunnat vara där en vardag när alla radions storheter forsade fram i korridorerna.
Dessa giganter som jag lyssnar till varje dag i min ipod.
Men det var jul.
Jättejul.
Tji Nordegren eller Lantz.
Det här var det närmaste Annika Lantz jag kom.
De hade den som julpynt, i stället för gran.
{ 0 kommentarer }
Ibban är tydligen allt-i-allo för Lantz och Nordegren. Ibban har ett eget korvbord. Där korvar och tilltugg finns för sugna bisittare och gäster.
Tänk att ha ett eget korvbord på Sveriges Radio.
Det är stort.
{ 0 kommentarer }
På Leos kalas får man bästa maten: Köttbullar och korv…
…barnen får spela boll – inomhus…
…och mamma får spela trummor.
{ 0 kommentarer }
Åååååh, kommer inte tomten snart? Jag väntar och väntar…
Jag hör tomten, mamma! Nu kommer han!
”Hohoho!”
Tomten kom och hade så mycket julklappar att han rev ner tavlor på väggarna…
”Jaha, kära barn, har ni varit snälla i år då?”
”Jaaaa!”
”Hördu Movitz, jag tror minsann du har önskat dig något runt…”
”Till Lykke, från tomten. Vad kan det vara!”
En brödkavel! Precis vad jag önskat mig. (Så jag kan dänga den i huvudet på någon brorsa.)
Elliot fick ett uppblåsbart lejon. Som så småningom sprack…
{ 0 kommentarer }
Här är dagens favorit i repris, mitt på blogginlägg från 2007:
Dagens skratt kommer från Zinat, en av vår tids bästa och mest godhjärtade ståuppkomiker. Bland annat:
Smålandsbonden ringer sin son i Stockholm några dagar före julafton.
- Jag vill inte förstöra helgen för dig, men jag måste tala om att din
mamma och jag ska skiljas. 45 års olycka får räcka!
- Vad pratar Du om pappa? skriker sonen i luren.
- Vi står inte ut med varandra längre och jag orkar inte prata mer om det.
Ring din syster i Kiruna och tala om det för henne.
Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen:
- Aldrig I livet att de ska skiljas, säger hon. Jag tar hand om det här!
Hon ringer omgående pappan och säger bestämt:
- Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer!
Pappan lägger på luren och vänder sig till sin fru med orden:
- Det är okej. De kommer hem till jul och de betalar resan själva.
{ 0 kommentarer }
