När jag var och pratade i Studio Ett fick jag en stund för mig själv i väntrummet. Jag önskar att jag hade kunnat vara där en vardag när alla radions storheter forsade fram i korridorerna.
Dessa giganter som jag lyssnar till varje dag i min ipod.
Men det var jul.
Jättejul.
Tji Nordegren eller Lantz.
Det här var det närmaste Annika Lantz jag kom.
De hade den som julpynt, i stället för gran.
