Hanna skriver så fint om hur överrumplande det är att inse att storfamiljen is da shit:
”Jag som för inte alls länge sen var övertygad att jag bara ville ha ett barn, börjar på fullaste allvar tänka att storfamilj är grejen och att man borde skaffa så många kids man bara kan och har möjlighet till. /…/ Kids är meningen med livet. Det är det coolaste, mest omvälvande och kärleksfulla man kan lägga sin tid på.”
I dag ska jag som sagt åka iväg på en miniturné i Östergötland.
Första anhalt är IOGT i Vadstena, klockan 19.
Kom gärna och få ert ex av mina gratisböcker!
Elliots frågor kring vad det är jag gör egentligen blir allt roligare. Han vet ju att jag skriver böcker och att jag åker ut och pratar om dem ibland.
Men i morse frågade han Gunnar varför jag måste vara borta hela kvällen. (Jag hade sagt att jag skulle komma hem mitt i natten, men att jag skulle vara hemma igen när de vaknade.)
”Pappa, varför ska mamma vara borta ända tills vi sover?”
”Mamma ska prata med människor som tycker om hennes böcker och så ska hon dela ut lite böcker också.”
Han var tyst en stund.
”Men ska hon dela ut böcker hela natten!?”
Han såg bestört ut. Man kan riktigt se framför sig hur han ser mig dela ut böcker timme efter timme till tusentals människor, tills jag stupar på stället.
Gunnar fick förklara att jag skulle åka tåg också – och att det tog några timmar. Då pustade Elliot ut. Men Movitz blev å andra sidan jättearg. Han vill att jag ska vara hemma. Sådeså.
Men så där är det.
Man är älskad eller önskad lite överallt. En ganska skön känsla. Och ungarna kommer att överleva några timmar utan mig. Det är jag ganska övertygad om.
Jag älskar när människor kan sätta intelligenta namn på sina program.
När det dessutom tycks vara en briljant idé, så blir jag alldeles glad.
Landet brunsås.
Smaka på den.
Radarparet Henrik Schyffert och Erik Haag har tagit hjälp av Karin af Klintberg – denna gigant! – och Lotta Lundgren för att göra ett nytt sorts matprogram. Om varför vi svenskar äter som vi gör.
Jag hoppas det blir riktigt nördigt och kul.
Framför allt vill jag veta varför vi svenskar är så dillfixerade.
Det kan bli hur roligt som helst.
Helena kommenterar den nya satsningen på alkohol och skola – där föräldrar ska delta:
”Och min sambo som upplevt ÖPP i stora barnens skola tycker rent ut sagt att det är skit… Det var ett par akademiker som stod och mumlade en stund i en stor grupp och sedan var det ingen som tog upp frågan i klassrummet. Helt värdelöst…
Precis som med allt annat beror det mycket på VEM som tar upp de här frågorna och hur ofta de gör det. En temadag med en fd missbrukare löser inget, lika lite som oengagerade forskare i en aula. Om man däremot låter frågor om missbruk, självkänsla, varför man vill fly från sin vardag, känslor, beroende och annat få komma upp i skolan i en massa olika sammanhang, både för föräldrar och barn, då kan det kanske göra skillnad.
Jag ! tror också att föräldrarna måste med på tåget mer, men jag är rädd för att den nya linjen gör att många lärare helt släpper ANT-frågorna eftersom de inte riktigt orkar/vågar/vill/har tid att prata om saker som också innebär att de måste fundera över sin egen inställning till och bruk av alkohol.
Hälsningar Helena”
Svar: Jag tror att du har helt rätt. Problemfamiljerna kommer inte att vilja medverka, för då måste de själva titta på sitt eget drickande.
Just därför är det viktigt att vi kan ha en diskussion i klasserna om vad det innebär att föräldrar dricker för mycket. Så att alla barn och ungdomar får veta att deras magkänsla är rätt. Missbrukarbarn eller barn till föräldrar som är i riskzonen behöver egentligen bara få bekräftat det de redan känner.
It’s gonna be a crazy week – med en massa tågåkande och tre framträdanden på fem dagar.
På tisdag ska jag presentera min nya roman för lite vip-människor på förlaget. Jättespännande!
På onsdag 21 oktober håller jag föredrag hos IOGT i Vadstena kl 19.00 och på lördag 24 oktober fortsätter min östergötska turné till IOGT i Rimforsa kl 15.
Om ni finns i trakterna, så kom gärna och lyssna.
Jag pratar på temat: En taskig barndom kan vara en bra start.
Jag har med mig lite gratisöverraskningar också – lite signerade böcker som jag har fått loss från förlaget. Under devisen först till kvarn…
Jag älskar att ge bort saker.