Full rulle på Bokmässan

I går hade jag en heldag på Bokmässan. Tåget gick 07.20 från Stockholms station och jag var inte hemma förrän vid midnatt. Men jag hann med mycket. En liten bildkavalkad:

Mot Göteborg!

Rolig läslektyr på resan: Konsten att vara kvinna.

Jag hann knappt in på mässan förrän jag träffade min toppenförläggare på Kalla Kulor, Maria Mårsell.

Maria Mårsell är inte bara min förläggare, hon är även en av kvinnorna bakom nystartade litterära magasinet Const. (Klipp ur tidningen Kupé)

Kärt återseende, en av mina favorittjejer genom alla tider: Virve Ivarsson, numera bloggare på Lundagård.

Underbara Ingalill Mosander berättade att hon hade rekommenderat min bok, Elliot hittar en farfar, på boktipset i Aftonbladets monter.

Jag fick till och med ta kort på hennes manus.

Elliotboken var för övrigt fint skyltad och jag fick spontansignera. Kul!

Vackraste ögonen på mässan har utom tvekan Karin Schyffert.

Karin var för övrigt med i det intressantaste och viktigaste seminariet – om Vikten av läsning för barn med Dilsa Demirbag Sten och Lotta Olsson. Oerhört intressant.

Träffade vältränade snyggisarna Katerina Janouch och Martina Haag – och bytte böcker med Katerina.

Fint!

Fick en snabb kram och lite skratt med en stormförälskad Nina Lekander. Vi är kollegor, som ambassadörer för kampanjen Hjärnkoll.

Typisk 65-kronornsbagel. Jisses.

Anders Mildner är en glad debutant. Och vän.

Hej Hillevi Wahl! ropade vackra Simone Ahrnstedt och hastade vidare till Robban Aschberg.

Jag lyssnade på Jonas Gardell – denna gigant. Jag lyssnade och grät och Jonas grät och han ursäktade sig med orden: ”Strunta i tårarna, tänk på mig som en gravid kvinna!” För budskapet bortom tårarna var viktigare. Måste läsa hans bok Torka aldrig tårar utan handskar.

Jag fick lyssna på bästa Jessika Gedin. I Spanarna. I direktsändning.

Vi fick kramas på riktigt, Jessika och jag, när jag kom till SVT:s studio. Hon hade precis avslutat inspelningen av Babel och jag satt i sminket. Det är alltid en trevlig lyx att få bli duttad med i tv-sminket.

Och sedan åkte jag hem. Och fortsatte träffa trevliga kollegor på tåget. Men det orkar jag inte ens skriva om. Det var bara lite jobbigt att det tog mig två timmar att inse att jag satt i Tysta Avdelningen – jag som hade pratat så jättemycket och så jättehögt med alla. Ha!