Treåringen drömmer ganska livligt just nu. Det är mycket läskiga grejer. Men den här är nog värst:
”Mamma, jag drömde att ditt huvud exploderade!”
”Att vad för något?”
”Jag drömde att ditt huvud exploderade. Pang! Så exploderade ditt huvud. Och jag måste laga det.”
Först undrar jag vad i jösse namn han har råkat se på tv. Sedan slår det mig. Det är inte tv:n. Det är jag.
Jag har nog sagt precis så:
”Om ni inte slutar skrika snart så kommer mitt huvud att explodera!”.
Och så gör det precis det. I stackars Movitz dröm.
Man kan ju bara tänka sig hur det ser ut när ett mammahuvud exploderar. Pang, bara! Usch. Vilket kladd, vilken hemsk mardröm. Vilken sörja. Vilken börda att lägga på sitt lilla barn, bara för att man får lite huvudvärk.
Jag försöker knacka på huvudet för att visa att det minsann är rejäla grejer och inte går sönder i första taget. Men Movitz är skeptisk.
”Neej, mamma, jag måste laga det.”
Det är bara att börja lägga undan till terapin med en gång. Och hädanefter ska jag tänka på vad jag säger.
