”Mamma, jag är livräddare nu. En hjälte.”

Underbara Elliot har gått i simskola. Och jag är så in i märgen stolt över honom. För våran blygis vågade så mycket varje dag, så enormt mycket, fast han egentligen inte tordes. Varje dag var en arbetsseger. Det var tårar och glädjerus om vartannat.
En hel kväll övade vi framstupa sidoläge därhemma på tomten.
Bara en sån sak.
Han simmade fyra simtag till slut. Då gjorde han segergester som skulle fått Zlatan avundsjuk. Jag har nog aldrig sett en lyckligare kille.
På simavslutningen fick han diplom och ”två medaljer”, livräddningsmärken.
Han var så högtidlig och stolt så det finns inte ord. Och när simlärarna sa att de var hjältar allihop nickade han bara.
”Mamma, jag är livräddare nu. En hjälte.”