Ja, det är vi som sitter på kortändan. Jag sitter på en stol som är så liten att knappt ena skinkan får plats. Movitz ville inte äta. Han ville bara ha en tuta.
Varför glömmer man alltid hur mycket de där tutorna låter?
Varför gör man alltid samma miss när man ska ha egna kalas och lägger fram tutor vid bordet?
Tinnitus är bara förnamnet.
Man ska ha tutorna i fiskdammspåsen.
Kom det ihåg.
Men Elliot var djupt imponerad av de fina champagneglasen. Han ville ta hem sitt. Och jag trodde det var engångsglas så jag sa ja.
Tills gudfar kom.
App-app-app.
Jag kände mig som Snattarmamman.
Det får väl bli en egen bok någon gång. Ack ja.
