Barn till ensamstående mår sämre

Ja, inte nödvändigtvis, alltså. Utan så här: Barn som lever med enbart en förälder löper ökad risk för psykiska problem (enligt en artikel i DN, som jag ska länka till så fort de får tummarna ur rumpan och lägger ut den på nätet.)
Det är Folkhälsoinstitutet som har gjort en forskningsgenomgång.
Och jag tror att vi måste våga prata om det här. Att det är skitsvårt att vara ensam förälder. Att det inte är till barnens fromma att vi kvinnor ibland, rätt ofta faktiskt, tror att inte pappan behövs. Att vi kan vara klara allt själv, att vi kan vara allt för barnet. Men det kan vi såklart inte. Vi är inga superhjältar. Vi är bara människor, vi mammor.
Det är jobbigt nog att behöva ta allt ansvar själv. När det är kämpigt. Och det är nästan lika svårt att vara ensam med med all glädje, att inte ha någon att dela det fantastiska med, när det är så vackert att man bara vill jubla.
Och när vi kan prata om det här, att det är kämpigt för barnen också, så kan vi se att det inte nödvändigtvis behöver vara en pappa som finns i närheten för att det ska vara lättare och bli bättre för barnen – utan fler vuxna. Engagerade mor- och farföräldrar till exempel. Om de nu finns.
Och självklart är personalen på förskolan, skola och fritidsverksamheten viktig. Ibland undrar jag om de vet hur viktiga de är.

2 kommentarer

ensamstående??? barn kan vara minst lika ensamma, utsatta i en kärnfamilj som hos en ensamlevande förälder!!!!!! oftare har den ”ensamma” ett mycket större kontaktnät och mer kontakt med släkt än de ”familje”levande!!!!!

Hillevi: du missade det viktigaste!
En meta-analys av studier som jämförde barn som upplevt skilsmässa med barn i intakta familjer visade på att konflikter i familjen påverkar barnen mer än själva ensamföräldraskapet i sig (10).
En svensk studie visar på samma resultat (11).
Det är alltså allra vanligaste för barns psykiska hälsa om föräldrarna är osams.