Det är mycket nu

Ja, det har varit lite mycket de senaste dygnen. Gunnar kom hem härom dagen och sa att han inte kunde röra överläppen.
Kolla här! sa han och försökte klia sig med mustaschen på näsan. Det gick inte längre.
Och vid närmare koll kunde han inte röra halva ansiktet. Han kunde inte rynka pappan och han kunde inte stänga ögat. Han hade drabbats av ansiktsförlamning.
Och tja, ni kan kanske tänka er resten. Akutmottagningar och provtagningar till höger och vänster. Mest i ryggmärgen. Där var det tydligen väldigt svårt att ta prover på honom. Tre gånger fick de försöka innan de lyckades. Och alla som har tagit ryggmärgsprover vet att det känns fullt tillräckligt att ta ett – under en hel livstid.
Och oron innan man vet. Att det inte är jättedödsfarligt. Är nästan outhärdlig. Speciellt om man har tre små barn som undrar var pappa är och när han kommer hem. Varken Gunnar eller jag sov på två dygn. Till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men när Gunnar fick helt psykedeliska ögonlappar med titthål i – han såg ut som en fluga! – för att inte ögat skulle torka ut, så valde vi att skratta hysteriskt.
Och nu verkar den värsta pärsen vara över. Gunnar är hemma. De misstänker Borrelia, men vi vet inte säkert än.
Om ni undrar varför jag varit lite smårufsig de senaste dagarna…

6 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Hej Hillevi!
    Jag hade ansiktsförlamning i vintras, väldigt jobbigt innan man fick veta att det ”bara” var det! Jag och min man trodde ju först att jag hade fått en stroke! Min förlamning vet dom inte vad det berodde på och det är tydligen det vanliga, att man inte vet varför!
    Nåväl, det höll bara i sig i knappt 14 dagar vilket var skönt då jag sitter i kassan på en mataffär :-)! Lite jobbigt med ett öga som inte går att stänga för att inte tala om att jag dessutom sluddrade, fick dricka med sugrör och sova med tejp för ögat!
    Förhoppningsvis håller Gunnars förlamning också i sig kort tid!
    Lycka till! Jag gillar din blogg :-)!

  2. Stackars er. Inte kul någonsin och extra skrämmande när man har 3 små barn som behöver en hela tiden.
    Hoppas han blir återställd fort. Och hoppas du får hjälp med barnen så att du har ork att stötta honom.

  3. Skickar några styrkekramar. Förstår att ni är oroliga och att det är lite kämpigt just nu.

  4. Hej Hillevi!
    Jag lider, och skrattar, med dig och Gunnar. Vi kallade ögonlappen för ”trolleritittögat”, det blev lite mer spännande på det viset. Jag har haft tre sådana ansiktsförlamningar i mitt liv (jag är 35 år nu) men man har aldrig hittat någon förklaring. Borrelia misstänktes första gången i mitt fall också men det visade sig inte vara orsaken.
    Jag skulle därför vilja be dig att (för det fall det inte visar sig bero på något som är för privat att dela med sig av) berätta i din blogg om era läkare lyckas bättre än de jag träffat. Mina tre har kommit på hösten vart sjätte år och det är dags igen nästa höst så jag bävar lite.
    Tack för en klok och varm blogg. Jag har särskilt njutit av inläggen om Lykke eftersom jag själv är hemma med världens ljuvligaste Ellie, nu 11 veckor, och att läsa om din nymammalycka under graviditeten var underbart.
    Varma hälsningar
    Petra

  5. Jag hade liknande för drygt 1,5 år sedan. Fick diagnosen Bell´s pares, fick kortison och det hela försvann på sådär 3 veckor. Fick sova med ngt för ögat, alla trodde jag fått stroke, det var jobbigt.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.