Det är mycket nu

Ja, det har varit lite mycket de senaste dygnen. Gunnar kom hem härom dagen och sa att han inte kunde röra överläppen.
Kolla här! sa han och försökte klia sig med mustaschen på näsan. Det gick inte längre.
Och vid närmare koll kunde han inte röra halva ansiktet. Han kunde inte rynka pappan och han kunde inte stänga ögat. Han hade drabbats av ansiktsförlamning.
Och tja, ni kan kanske tänka er resten. Akutmottagningar och provtagningar till höger och vänster. Mest i ryggmärgen. Där var det tydligen väldigt svårt att ta prover på honom. Tre gånger fick de försöka innan de lyckades. Och alla som har tagit ryggmärgsprover vet att det känns fullt tillräckligt att ta ett – under en hel livstid.
Och oron innan man vet. Att det inte är jättedödsfarligt. Är nästan outhärdlig. Speciellt om man har tre små barn som undrar var pappa är och när han kommer hem. Varken Gunnar eller jag sov på två dygn. Till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men när Gunnar fick helt psykedeliska ögonlappar med titthål i – han såg ut som en fluga! – för att inte ögat skulle torka ut, så valde vi att skratta hysteriskt.
Och nu verkar den värsta pärsen vara över. Gunnar är hemma. De misstänker Borrelia, men vi vet inte säkert än.
Om ni undrar varför jag varit lite smårufsig de senaste dagarna…

6 kommentarer Skriv en kommentar