Det trodde jag väl aldrig. Men nu är vi där. Bakom Råsunda med sjuttio andra pojkar. Som vanligt är vår Elliot av den försiktiga sorten. Dribbla med bollen går bra, men han vill inte bli jagad och knuffad. Då står han hellre bredvid.
Det trodde jag väl aldrig. Men nu är vi där. Bakom Råsunda med sjuttio andra pojkar. Som vanligt är vår Elliot av den försiktiga sorten. Dribbla med bollen går bra, men han vill inte bli jagad och knuffad. Då står han hellre bredvid.
2 kommentarer
Fast jag tycker han är väldigt modig som vågar gå på fotbollsträning med 70 andra barn. Det undrar jag om min 5-åring hade vågat. Men han är också försiktig, en väldigt väldigt försiktig pojke. Spela fotboll är väl kul. I alla fall när han fick en så fin fotbollströja i somras, och allra mest i teorin. Det är tur att han har sån fantasi och lekförmåga min lille kille. Och är så klok, smart och så bra på att hitta på och tänka ut. Han gör alla farliga äventyrliga saker hemma på vardagsrumsgolvet istället.
Det är nog inte så lätt alltid att vara liten kille av den försiktigare sorten när alla runtomkring tror att pojkar av naturen kastar sig utför stup och utsätter sig för faror hela tiden.
/ingrid
Visst är det en märklig känsla när ens äldste plötsligt är så stor!? Trodde för övrigt aldrig att jag skulle bli fotbollsmorsa.
Men hos oss i lilla södernärförorten är det inte så många barn som 70! Det är kanske max 20 killar födda 02-03…
/Annika, mamma till H -02, H -04, F -06 och M -08