Som av en händelse bloggar Belinda också om det här med hur Familjen stänger utanför vänner:
”Lena Endre skulle vilja leva i ett bondesamhälle igen, sa hon också. Där barn hade tillgång till fler vuxna och alla hjälper varandra i stället för var familj för sig själv.
Jag håller med! Jag avskyr när folk stänger in sig på påsk, jular, nyår etc. ”Vi ska vara med FAMILJEN”. Eller ”nej, vi kan inte ses i morgon för mina föräldrar är här”. Jaha, och? Jag vill att mina barn ska släpa hem sina kompisar i tid och otid att äta middag hos oss, jag vill att mina egna kompisar som skiljt sig ska gråta i vår soffa på julafton och jag vill hälsa på kompisar vars föräldrar är här.”
Det där har jag också undrat över. Varför är det så himla många som säger ”Nej, inte i dag, mina föräldrar/mamma är här!”
Gunnar och jag står alltid som levande frågetecken inför det. Skäms de för oss? Tycker de att det blir för trångt? Eller har alla i vår generation förlorat förmågan att umgås med flr än två samtidigt?
4 kommentarer
Detta fenomen har jag alltid undrat över. Jag har en kompis som är extremt mycket segregerad och jag kan inte förstå varför. Man känner lite sådär; skäms hon över mig? Eller vad ärproblemet? Hos mig är ALLA välkomna jämt julafton eller en vanlig tisdagskväll spelar ingen roll. Jag tror kanske att det handlar om att man inte vill visa upp en felfri fasad. Man ska hålla sig till sin trivsamma lilla familj och utåt sett ska alla tro att man umgås bara för det är så mysigt och avhelt fri vilja.
Det beror väl lite på? Mina föräldrar bor 60 mil bort, men vi försöker träffas så ofta vi kan. (Många jag känner har det likadant, har flyttat bort från slökten/familjen.) Det blir cirka var fjärde till sjätte vecka vi ses. Och då umgås vi över en helg. Då vill jag vara med dem, och det vill mina barn också. Träffa vänner/kompiosar kan vi göra resten av tiden. Om de däremot hade bott i samma stad, och vi hade setts oftare, hade det varit en annan sak. DÅ hade jag inte varit ”segregerad”!
Mkt intressant fråga! Jag lever också i det där ”nej, mamma kommer i helgen” och det innebär att mamma nästan aldrig har träffat en enda en av mina vänner. Det är ju rätt knasigt. Jag vet faktiskt inte vad det där beror på. Lite trist är det ju allt, man borde kunna blanda hej vilt. Tror att det lite beror på det svenska att man ej blandar generationer på samma sätt som i andra länder. Jag skulle t.ex. lätt kunna ha tjejmiddag samma helg som min syrra är på besök, det spelar ju ingen roll att hon ”är familj” då. Jag har alltid bott 50 mil från mamma,syster och bror och det har väl blivit så att vi har månat lite extra om den tiden då. På gott och ont.
Jag håller med dig Hillevi. Jag förstår inte heller vitsen med att man inte kan umgås många samtidigt. Hos mig är alla välkommna. Är mina föräldrar här, så säger jag bara det: ”min pappa är här och hälsar på, och du är så välkommen du också!”