DN Söndag har gjort en fantastisk intervju med Ebba von Sydow, apropå den senaste tidens turbulens.
Ebba säger att alla nya hatbrev har gjort henne uppriktigt rädd och att hon överväger att flytta från Stockholm, tillbaka till Göteborg och sin familj.
”Ja, jag är rädd för att hatet som frodas på nätet ska rättfärdiga dåd i verkligheten för vissa, sjuka individer. Jag vet ju inte om mejlaren är personen bredvid mig på fiket, mannen bakom mig i Ica-kön, eller någon som inte har lämnat lägenheten på tre veckor och bara sitter och manglar ur sig mejl. Jag märker att jag har börjat se mig över axeln på stan.”
Jag förstår precis vad hon menar. Precis det där undrar jag också. Över dessa sjuka, anonyma individer som har ett kvinnohat man inte kan förstå.
Jag kanske har fått tjugo-trettio sådana. Om man då, som Ebba, får flera hundra på en vecka, så skulle jag också blivit minst sagt rädd. Det räcker ju att en enda av dessa sickos får ett riktigt psykspel.
Och det är någon balansgång alla vi kvinnor balanserar på här. Om att man helst inte ska prata om det. För då får man bara mailboxen full av fler sickos. Kvinnoföraktande män som känner doften av blod.
Och jag bara undrar: Hur blev de sådana? Alla dessa rädda, anonyma män? Kan ingen forska på dem?
