Pang-pang

”Sega pappan” ställde en fråga:
”Pratade just med en kollega om detta skjutande med mera. Hur ska man göra? Ska de få behandla skjuteriet på egen hand? Ska man förklara innebörden VARJE gång? Ska man förbjuda det?”

Svar: Jag vet inte. Jag försöker avdramatisera det. Tidigare har jag sagt pang-pang som ett litet eko när han säger pang-pang – och försökt få in honom på en annan lek.
Men nu känns det som om det är mer på riktigt. Som om han verkligen har förstått att man skjuter på varandra, och kan göra någon illa.
Och då frågar jag. Förvånat:
”Varför vill du skjuta på mig?”
”Jag leker bara…”, muttrar han. Men slutar.
Så jag vet inte. Jag ska fråga någon av förskolepedagogerna hur de gör.

2 kommentarer Skriv en kommentar