Egentligen ville jag veta hur man lagar en trasig fjädring på bilen. Då råkade jag hitta den här fantastiska listan från Bosse Bildoktorn. Nedan ett litet axplock:
Så utrustar du sommarbilen!
Bosse Bildoktorn har plockat ihop ett smörgåsbord med nödvändiga prylar som hjälper dig att klara av det mesta från trasiga fläktremmar till kylarläckage.
Strumpbyxor – fungerar som fläktrem när den går sönder.
Sprit – används med fördel som rengöring och luktar bättre än t-röd. Bosse rekommenderar whisky.
Tvål – en läckande bensintank tätas med en väl använd tvål.
Silvertejp – bra att binda fast en del som lossnat, men kan också fungera som fläktrem om du glömt strumpbyxorna hemma.
Vulktejp – en universalprodukt som bland annat smälter och tätar runt en trasig kylarslang.
Vitpeppar, kanel och ingefära – finmalda kryddor att ha till hands när kylaren läcker. En annan tillfällig metod är att knäcka ett ägg och hälla det i kylaren, men då blir det svårare att rensa systemet efteråt.
Grov och fin ståltråd – svårt att vara utan.
OBS! VIKTIGAST! En ficklampa och ett par riktigt bra handskar!
Man kan bli nödig på det mesta.
19.48 på midsommardagen kommer fyraåringen in i vardagsrummet och säger med allvarsam min:
”Nu vill jag ringa till någon, känner jag. Det var så länge sedan.”
Farmor blev den lyckliga.
Men farmor vad har DU gjort i dag?”
Sedan pratade de väder.
”Jomen, det är lite dimmigt, man ser inte så bra.”
Kallpratets mästare. Men bara i dag. Tio spänn på att det dröjer en månad innan han blir ringnödig igen.
Fyraåringen rycker upp dörren till toaletten och kräver att få uträtta sina behov. Nu.
Javisst, självklart.
Så fort jag lämnar min plats, kliver han upp på den lilla pallen och sjunker ner med en belåten, nästan förvånad suck.
”Åh, mamma vad varmt och skönt det var på toaletten!”
Det låter nästan som en boktitel. (Pax för den!) Men hon finns på riktigt och heter Nina Strandberg. I senaste numret av Leva står det att hennes lust till städningen är så stor att hon sedan ett år tillbaka driver företaget Iordning:
”Det här är Gröna Lund för mig, det är det roligaste jag vet. Men så har jag ju ascendenten i Jungfrun…”
Hahaha. Underbart. Att det finns sådana människor.
Som lite pausmusik bjuder jag här på lite Ernst-citat igen:
Ernst Kirchsteigers bästa citat!
1. Här sitter jag och känner in rummet.
2. Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
3. Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
4. Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
5. Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
6. Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.
7. Det blir som ett vattenfall av ek.
8. Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.
9. Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
10. Se så vackert stenen tar PMot oljan.
11. Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.
12. När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där.
13. Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.
14. Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.
15. Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
16. Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.
17. Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.
Jag har inte skrivit på ett tag. Det beror på att jag är ett vrak. Ett vrak med ett lånelöfte, säger min man.
Vi har hittat drömhuset, nämligen. Sommartorpet, fast utan Ernst. Det är bara det att det är några andra idioter som också tycker att det är ett paradis. Och de bjuder över oss hela tiden! Bannade fläskfior!
Så nu har vi time out över midsommarhelgen. Jag hetsäter sill och potatis. Och mår illa. Det är ungefär som att föda barn, sa någon. Det gör ont och man mår illa, men det är skönt när det är över. Och man ångrar sig aldrig.
Ibland undrar man. Som när man kollar efter lämpliga soffor till sommartorpet, surfar in på blocket och ser den här.
Alltså:
1. Hur tänkte formgivaren där?
2. Hur tänkte köparen när hon inredde sitt hem?
3. Kommer någon att köpa den? Begagnad?
4. Hur många roliga piller måste man äta för att stå ut med den?
Frågorna hopar sig. Jag kommer nog inte att kunna sova i natt.
Efter fyra år med Supermamman.se är det dags för Hillevi.nu. Här hittar ni allt jag har bloggat sen starten augusti 2003 och självklart kommer jag att fortsätta blogga.
Men jag gör även plats för andra texter och ännu mer kommentarer från er. Ni kommer t ex att hitta:
Alla mina krönikor i Metro – läs dem på hillevi.nu/metro
Jag skriver även i veckotidningen Allas – läs krönikorna på hillevi.nu/allas
Snälla pressklipp från alla möjliga ställen – hillevi.nu/pressklipp
Hela blogarkivet finns på hillevi.nu/archives.html
Har du en RSS-läsare? Då hittar du RSS-feeden på hillevi.nu/atom.xml
Bara mer, mer, mer. Välkommna till hillevi.nu!
Jag älskar mina bröst. Tidigare var det nog mest män som hade glädje av dem. Men nu är det små parvlar i tre-fyraårsåldern som stirrar på dem med något lystet i blicken.
Som Hjalmar på badhuset. Jag hade knappt hunnit in i duschen förrän han stod framför mig och tittade storögt, med ett stadigt grepp om sin lilla manlighet.
”DU HAR MYCKET STÖRRE BOPPAR ÄN MIN MAMMA!”
Det är vid sådana tillfällen som jag försöker gömma mig bakom duschslangen.
Men jag ska inte ta åt mig äran för mina ballonger. Jag har ärvt dem från min mamma och min mormor. Och efter två barn ser de ut ungefär som jag minns min mammas. Stora – men långa. Jättelånga. Min syster brukar berätta om när hon en gång försökte sig på gymnastik. Hon skulle visst lyfta upp rumpan och cykla med benen. Då höll hon på att kvävas av sina egna bröst. Jag kan se rubriken framför mig:
Fyrtioårig kvinna hittad död – kvävdes av sina bröst.
Det är därför jag inte gympar utan behå.
Min syster slutade för övrigt att cykla efter det där. I stället köpte hon sig ett par nya bröst. Hon köpte en ny bil också. Och slängde ut sin man. Men blev hon lyckligare för det? Nej, inte vad jag minns. Jag vet inte om de blev särskilt snygga heller, brösten, för jag har aldrig fått se dem. Men jag tror hon var rätt nöjd ett tag. Det är länge sedan nu, och efter vad jag förstår så måste man göra om de där operationerna med jämna mellanrum, eftersom tyngdlagen hela tiden tar ut sin rätt. Nu funderar hon på att lyfta ögonlocken.
Är du för eller PMot silikontuttar? undrar Eva i Lomma.
Emot. Jag fattar inte varför man ska hålla på och skära i sin kropp i onödan. Eller varför folk stoppar in främmande substanser som silikon i sin lekamen. När vi är så förbaskat vackra, som vi är.
Och våra bröst inte är någon självklarhet. Varje år ställs 7 000 bröstcancerdiagnoser i Sverige. Det betyder att mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar i bröstcancer varje dag. Sorgligt nog är det inte förrän då många kvinnor inser hur fina de är.
Har ni varit på ett kallbadhus någon gång? Och sett hur vackra kvinnobröst och skrynkliga rumpor kan vara? Speciellt om man ser sisådär tjugo-trettio på en gång.
Mitt absoluta favoritställe är Ribersborgs kallbadhus i Malmö. Här möter himlen vattnet och allting försvinner ut i evigheten. Jag började gå dit när jag var tonåring och hade komplex. I bastun satt kvinnor som jag aldrig skulle ha mött annars. Stora arbetarkvinnor som för länge sedan hade slutat be om ursäkt. Nu satt de i bastun och Tog Plats. De berättade för mig om livet och kvinnornas kamp genom nittonhundratalet. Det var så oerhört starkt, naket och äkta.
Efteråt kastade jag mig hämningslöst i vattnet.
Och det säger jag, att har man en gång badat naken vill man aldrig sätta på sig en baddräkt igen. Det kalla vattnet virvlar omkring i kroppens alla skrymslen och vrår. Det är som att få ett par liter vischyvatten rakt in i kroppen och upp i hjärnan. Aldrig har man känt sig så frisk, så vacker och så ren.
Om bara fler kvinnor fick en dag på ett kallbadhus tror jag att rusningen till plastikklinikerna hade stannat av totalt.
Ett himla bra namn på en blogg. Fast långt. Textmissbrukaren har i alla fall snappat upp att jag kommer med en ny bok i höst. Den tredje och sista fuskmammaboken på ett tag: ”Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma!”
Ni kan läsa mer om boken till höger.
Och i samband med boksläppet i september tänkte jag lotta ut tio signerade ex till mina trogna bloggläsare. Det är ni verkligen värda!
