Girls only

Svenska barn har i genomsnitt 500 leksaker per skalle, läser modern. Det förvånar henne inte ett ögonblick när hon tittar in i barnens rum. Hur räknas förresten lego, kritor och tågbanor? Borde man i ärlighetens namn inte räkna alla bitar som man kan trampa på? Speciellt efter nattningen när man ska smyga ut ur rummet, då när man absolut inte får svära eller skrika högt?
I en familjetidning så vurmades det nyligen för städleksaker, för att barnen skulle lära sig att älska att dammsuga och vika tvätt. Det ska böjas i tid…
Modern tittade intresserat på minisopborstarna och ministrykbrädan och minitvättmaskinen i tidningen, ända tills hon såg namnet på pryttlarna: ”Girls only”.
”Jaha, alla föräldrar som vill köpa en illrosa, snurrande, plingande tvöttmaskin med namnet Girls only till sina söner räcker upp en hand nu!”, tönkte modern.
Hon trodde inte att det skulle bli så många.
Men förra julen begåvades faktiskt storebror med en minidammsugare. Bara för att de inte fick ha den stora i fred. Den var inte rosa. Den var blå. Pojkblå.
Modern trodde att han skulle ha blivit precis lika glad för en rosa. Men för det första var det den sista minidammsugaren de hade på Eko-hallen i Borås och de fick den för rafflande 49 kronor. (Att sedan batterierna kostade lika mycket och började läcka batterisyra rakt i ansiktet på modern som undrade vad det var som pyste, är en helt annan historia.)
För det andra gillar inte modern rosa något speciellt. Det skör sig mot den röda accentfärgen hon ordnat med i barnkammaren.
Och hur som helst får hon tuppjuck varje gång det kommer en leksakskatalog i brevlådan dör allt är uppdelat i pojkleksaker och flickleksaker.
Pojkar ska uppenbarligen bara vara intresserade med leksaker i blått och svart, dödskallar, monstruösa figurer samt riddarborgar. Medan flickor ska gilla i princip vad för skit som helst bara det är rosa eller lila.
Inklusive cementerade könsroller.
Bah, tänkte modern och gick ner till tvättstugan med två lass till, plus en storebror i handen och en lillebror i babyliften. (Och detta trots att hon bara lekte med bilar när hon var liten).
Där nere fanns det ingen rosa tvättmaskin så långt ögat nådde. Bara rejält tråkgröna med rostfritt stål, med intetsägande namn efter de män som troligtvis uppfann dem.
Men storebror gillade tvättstugan i alla fall. Han stirrade fascinerat på den centrifugerande tvätten.
”Oj! Pappas tröja!”, utbrast han lyckligt och ville sitta ovanpå maskinen en stund, för att det vibrerade så skönt. Men bara en liten stund, sedan ville han svabba golvet med vuxensvabben och hänga lite i tvättlinorna.
Modern undrade i sitt stilla sinne om hans förkärlek för att följa med ner i tvättstugan också innebar att han kommer att kunna sortera tvätt efter färger när han blir stor. Troligen inte. Det tycks vara ett hantverk för Girls only.

Dela!

•