2009 har varit ett fantastiskt år. Alla år sedan jag träffade Gunnar har varit fyllda av kärlek och trygghet. Men jag tror nästan att 2009 var det bästa någonsin. Tre små barn som springer omkring i gräset på landet. Tre små barn som lever i varsin magisk parallellvärld. Som berättar för mig om döden och Gud och pussar och mångubbar och rymdvarelser och dinosaurier och hemliga skatter. Tre små barn som skrattar så magarna hoppar och kramas så hårt och mysigt att man nästan tappar andan.
Jag har världens finaste familj och jag är så jäkla tacksam.
Jag vet att inget är självklart. Det är inte självklart att vi ska få vara friska och tillsammans. Det är inte självklart att ha ett fint och mysigt hem att bo på. Det är inte självklart att ha ett roligt jobb och ett idylliskt sommarhus.
Det är inte självklart att vara älskad, att få nya vänner och hitta tillbaka till gamla. Herregud, det är inte ens självklart att ha rinnande vatten och tak över huvudet.
Jag tar verkligen ingenting för givet. Inte med min bakgrund. Och jag har njutit och tackat för varenda en av er, mina fina vänner, kända och okända.
Nästa år kommer att vara väldigt speciellt. Då kommer min andra roman, Hungerflickan. Jag är så stolt över den boken. Om Kärleksbarnet var mitt livs viktigaste, så måste Hungerflickan vara mitt livs näst viktigaste.
Det ska bli spännande att se vilket mottagande den får. I mars kommer den, håll alla tummar.
Och framför allt: Jag önskar er mycket kärlek och trygghet och ett och annat spännande äventyr inför 2010. Det är ni verkligen värda.
{ 1 kommentar }
