Kvällspromenaden. Värmen. Det är en tid fylld av löften. Doftminnen. Från då. När jag var tio år. Femton, arton, tjugo. Då, när pappa fanns, och visade mig allt. Hur ljuset föll. Hur fåglarna sjöng sina olika sånger. Han kunde alla vid namn. Som om de var hans kompisar som kom tillbaka varje tidig sommar. Nu har jag med mig Vivi. Hunden med den lena, svala, pälsen. (Tack @ingela71 ️) Hon viftar på svansen och luktar, luktar, luktar. Jag gör lite samma. Luktar och viftar på svansen och sänder ett hommage till pappa som hade förmågan att njuta av allt vackert som finns här. Nu. ️