Rehab. Eller som vi säger: Himla bra grej.

Rehab. Eller som vi säger: Himla bra grej.

Relaterade inlägg

Jag vet inte om ni kan se det på bilden, men jag har en uppluckrad menisk och en förfärlig massa vatten i högerknäet. ”Är det så man ska tömma det?” Sa rehab-Martin till ultraljuds-Karsten. ”Vadå tömma? Lägg av!” Tjoade jag. ”På gränsen”, sa ultraljuds-Karsten. Men här ska inte tömmas någonting. Nu ska här rehabas. Nu vet jag i alla fall att jag inte har löparknä och inte hopparknä. Lite artros i båda men inte så farligt. Mina jag-faller-ihop-och-skriker-happenings är tydligen vätskan. Den gör konstiga grejer. (Man lär sig hela tiden). Dessutom: menisken ser förvånansvärt bra ut på vänster knä. Och även på insidan på höger. Och det är bara den bakre delen som är uppluckrad. Det finns hopp. Och vad jag älskar ultraljud. Jag vill ha en sån apparat hemma. Tänk vad roligt man skulle kunna ha med en sån! ️️️

Söndagspromenad. Testar kroppen. Är så himla trött på min artros. Vissa dagar låser det sig helt i höften. Då kommer jag knappt utanför dörren. Men som i dag – då kunde jag gå sju kilometer. Och solen sken. Och fåglarna kvittrade. Och hundvalparna skuttade. Och vattnet glittrade. Och killar i målarbrallor körde skottkärra och visslade och målade staket. Och vattnet glittrade. Och båtarna puttrade. Och människor går omkring och pratar med varandra. På riktigt – pratar och lyssnar. På varandra. Och då, hörni, då känns det som om det finns hopp för kropp och själ och mänskligheten. Generellt. ️