Storfiskarna. Inläggsdatum 03 juli 2013 Inläggskategorier I Instagram [igp-video src=”” poster=”https://www.hillevi.nu/wp-content/uploads/2013/07/Storfiskarna.jpg” size=”large”] Inläggsdatum 03 juli 2013 Inläggsnavigering ←Föregående inlägg:Familjesim.→Nästa inlägg:Stranden. Sommaren. Livet.
”Var och en får skämmas för sig själv!” Det brukar min vän @sannalundell säga. Och det är bland det klokaste mest helande jag hört någon medberoende säga. Jag tänker på det där när jag plöjt igenom den här tegelstenen av @mikaelpersbrandtofficial Det är klart att han har en hel del att känna skam över. Det känns det för övrigt som att han ärligen gör. Men det finns många andra som också borde skämmas för sig själva. Inte minst alla regissörer och chefer inom teatervärlden som varit så flata och fega. I #metoo-rörelsens sken – eller ska vi säga rampljus – så är det obegripligt att ingen vågat sätta gränser. Alla verkar ha varit medberoende. Det gränslösa har normaliserats i teaterns värld. Som i en enda stor dysfunktionell jättefamilj. Det var som en kille sa en gång till mig: Det hade ju ingen betydelse om jag kom tillbaka till arbetsplatsen och var nykter. Arbetsplatsen var fortfarande lika sjuk i medberoendet i en ständigt pågående Djävulsdans. Allt det tänker jag. Och mycket mer. ”Han borde kanske skonat barnen från de värsta detaljerna”, skrev Karin Thunberg. Jag gillar Karin. Men här talar hon som en medberoende. Det är ett friskhetstecken att inte väja för de svartaste detaljerna. Att försöka dölja dem föder bara skam och mer ångest. ”Så! Nu finns det där. Nu behöver jag aldrig mer oroa mig för att någon ska komma på mig. Bli avslöjad.” Det handlar om att skrubba rent och sköta den dagliga själsliga hygienen. För Micke och för oss andra. Jag ligger ju några år före Micke i bekännelselitteratursbranschen och jag kan ärligt säga att de flesta inte bryr sig särskilt. Inte ens barnen. De har sin egen bild. Och sitt eget track record på sin mamma eller pappa. Känsligheten ärver de ju oftast. Oavsett. Och är glada över att de har någon förälder som kan vara ärlig och sann. Och som älskar dem. Högt och innerligt. Det betyder så mycket. Sista tanken i natt när jag slog igen boken eftermogna gastkramande timmar – när jag bara ville komma ut på andra sidan eländet – var: Tack Gode Gud för Litium! Tänk att ett litet grundämne kan betyda så mycket. @albertbonniersforlag Inläggsdatum 19 november 2017
Dagens absolut bästa seminarie! Tilia backar inte en tum! Om ungas ohälsa och vårdens katastrofala bemötande. Inläggsdatum 30 juni 2015
