Här är ett utdrag ur dagens Metrokolumn:
”Bara jag blir smal så blir jag lycklig. Så tänker många innan de gör en fetmaoperation. Det är den allmänt gällande bilden, även inom läkarvetenskapen. Ofta väger patienterna över hundra kilo när de läggs på operationsbordet – och anses efter kraftiga viktnedgångar vara just lyckosamma patienter. ”Den enda metoden som ger en bestående viktnedgång”, jublar läkare och forskare och ger varandra en high five.
På andra sidan operationsbordet väntar dock inte samma lyckorus.
Tv4-progammet Kalla Fakta visar att många som har genomgått en gastric bypass mår sämre efter en operation. Visst, de har gått ner femtio kilo, men hjärnan har inte hängt med. De har psykiska problem, de lider av svåra fysiska problem med kräkningar och värk, en hel har börjat hetsäta efter operationen, andra har bytt missbruk, de har svåra problem med överskottshud som landstingen inte vill operera, för det kostar för mycket.”
Läs gärna hela och kommentera och diskutera här.
Se även gärna Kalla Fakta-reportaget här.
Och läs gärna min tidigare kolumn om Fetmaoperationer här, ”Man kan inte operera bort en sorg eller en längtan”.
2 kommentarer
Jag hann aldrig titta färdig på Kalla fakta-reportaget eftersom min tv-mottagare ballade ur. 🙁
Du vet ju hur jag känner eftersom jag kommenterade på FB, men jag skulle ändå vilja säga att jag tycker att det är synd att reportagen på tv oftast bara är så ensidigt koncentrerade på det negativa. Varför inte också ta upp exempel på lyckade resultat, eller för den delen halvlyckade. Av dem kanske vi kan också lära oss någonting. Kanske de har kommit på något vi andra har missat?!
Men har det inte varit ett väldigt fokus på allt det lyckade tidigare? Om att allt blir så himla bra, att alla går ned i vikt och därför blir det så fantastiskt bra för alla.
Det här är en annan vinkel, och jag välkomnar den, för då kan vi diskutera alla aspekter. Vad som är bra och vad som är dåligt. Vilka sjukhus som verkar klara det här bra – och vad gör de som funkar så bra? Har de bra uppföljning?
Över huvud taget tror jag att det måste bli en större medvetenhet om alla de känslovallningar som kan uppstå efter ett så stort kroppsligt ingrepp. Och att det måste skapas en beredskap för detta.