Ja, jag har skrivit det förr. Liv Strömquist for president. Äntligen är hon tillbaka med ett nytt serialbum, ”Prins Charles känsla”.
Om det här med tvåsamhet och relationer.
Speciellt heteronormativa och killar som inte kan prata känslor – och får miljoners miljoner för att skämta om detta lyte:
”Hej. Jag kan inte ha en känslomässig nära relation och tar INTE hand om barnen. I stället ligger jag här och duger (som jag läste i en diktsamling av Bob Hansspn) – alternativt är på mitt jobb!”
Ja, eller hur. Här ligger jag och duger. Hahahaha!
2 kommentarer
jag finner henne tendentiös. Det finns ju massor som motsäger hennes tes att idén och känslan av kärlek är marknadsstyrt. Hur var det med marknadsstyrningen när Höga Visan skrevs? När Sapfo skrev sina dikter på Lesbos? När Catullus skrev sin ångande kärlekspoesi? På den tiden hade sällan de unga tu något val. Det var familjen som valde vem deras döttrar och söner skulle gifta sig med. Var man slav var det ens ägare som valde åt en. De flesta människor var på den tiden inte speciellt fria. Marknaden, i den mån det fanns någon, hade därför på den tiden inget inflytande av det slag Strömqvist gör gällande. Markanden utövar inflytande idag på hur vi uppfattar kärlek, men den är inte skapad av markanden.
Vad gäller bashingen av heteronormativa män så vill jag påminna om att det finns sjukt heteronormativa KVINNOR också! Jag kan slå vad om att också du har lesbiska och homosexuella vänner eller bekanta som hyser minst lika könssrollsstereotypa föreställningar som vilken heteronormativ man som helst. Jag vet inte hur många diskussioner jag haft med bögar som hatar genuspedagogik och manshatande feminister.
Jag gillar dig.
God Jul.
När Strömqvist jämför texterna i popmusiken på 1900-talet med 1800-talets texter måste vi förstå att människor inte heller då var helt fria. Kvinnor och arbetare hade inte ens rösträtt. Hur skulle de kunna föreställa sig att de kunde finnas något som fri kärlek där de själva fick välja helt fritt!?