”En sak håller jag med dig om: det är en väldigt bra sak att ta med sina barn till jobbet. Det har jag gjort sen mina var små, och även sen de blev tonåringar. På vissa arbetsplatser anses det väldigt konstigt. Vår kultur föredrar att se barn och tonåringar som en slags egen sort som ska hållas bort från vuxenlivet ända tills de själva blir vuxna.
Men de där historierna om slöa ungdomar på jobbet, de kan jag kontra med dubbelt så många historier om vuxna som myglar, maskar, sextrakasserar, blir utbrända eller vad du vill som gör dem olämpliga på en arbetsplats. Det går alltid att hitta negativa exempel.
Och jag håller inte alls med om att man ska ta ”marknadsmässig” hyra av sina hemmaboende 18+. Eller att de ska tvätta sin tvätt själva. Om man är en familj så hjälper man varandra. En av mina uppgifter som mamma är att lära mina barn att tvätta, laga mat och klara sig själva, men när det är gjort blir det oviktigt vem som tvättar. Så länge man bor tillsammans hjälps man åt med det som behövs. Jag tycker att vår tid och kultur lider av beroendefobi. Vi behöver varandra, varför är det så farligt? Dessutom bor de flesta 17+ kvar hemma bara för att de inte kan hitta något annat. Alla de jag känner har en mycket stark önskan att komma hemifrån, helt naturligt.
Hälsningar Anna Toss”
Svar: Hej Anna. Ja, det är klart att det finns lika många vuxna slöfockar på våra arbetsplatser. Det har det alltid funnits – och det kan jag skriva andra krönikor om. Men just ungdomsarbetslösheten är en tickande bomb. Om unga inte kommer ut på arbetsmarknaden med en gång visar undersökningar att det är stor risk för att man aldrig får fäste på arbetsmarknaden.
Då är det speciellt viktigt att vi vuxna inte curlar sönder dem så de inte fattar vad det handlar om att klara sig själv. Och sluta stämpla alla unga som offer innan de ens kommit ut på banan.
Vad gäller tvätt och städning ska man kunna det – och ta sin förbaskade del av ansvaret för det i hushållet – när man är 18. Punkt slut. Där är jag stenhård. Mammor som sopar för sina tonåringar förlänger bara barndomen för dem. Ibland undrar jag varför. För att de inte själva vill släppa taget?
2 kommentarer
”…förlänger bara barndomen för dom”säger du. Men vad är det för fel med en lång barndom undrar jag:)?
Jag tror att det är en inre drift för de allra flesta människor att bli självständiga och att detta sker helt oavsett om man curlar eller inte. Bortklenade tonåringar som aldrig behövt tvätta tex hemma, klarar det de med, den dag de flyttar hemifrån, believe me. Så länge man ger och tar i en familj (på olika sätt)och INGEN känner sig utnyttjad kan jag inte se någon poäng i att man ska forcera fram någon slags självständighet genom att betala hyra osv den dag man fyller 18. Nej, det hoppas jag verkligen jag slipper att göra av mina barn och jag hoppas också att de kommer att se det naturligt att jag en dag blir lika beroende av dom som de har varit av mig när jag blir gammal.
Jag hade också idéer när barnen var små om hur det skulle bli när de var 18, men medan de växer inser man att de är människor och vänner, inte principer. Det handlar inte på något vis om att förlänga barndomen utan om att man är vuxna vänner som hjälper varandra så gott man kan. Om du skulle vara tvungen att bo hemma hos mig Hillevi, för att du inte hade någon annanstans att ta vägen – tro mig, jag skulle inte ta ut ”marknadsmässig” hyra. Och inte tvinga dig att tvätta din egen tvätt heller, eftersom det är jag som tvättar i vår familj. Däremot skulle du antagligen få städa badrummet varje lördag och laga mat två gånger i veckan.
För övrigt kan jag bara hålla med om i princip allt i Kajsas kloka svar!