1. Ta med ungarna på jobbet! Vi lever i ett märkligt segregerat samhälle i Sverige i dag där ungar nästan inte är välkomna någonstans. De bara stör och bråkar, får man höra. Svenska barn lär sig att de är helt onödiga, de fyller ingen samhällelig funktion. I andra kulturer däremot tar man med sig ungarna överallt och sätter dem i arbete. Och nu pratar jag inte om barnarbete eller barnslaveri, utan om att låta barnen göra nytta i vardagen, låta dem känna att de behövs. Barn älskar att tas i bruk.
Låt dem slicka igen kuvert eller sortera påsar eller vad som helst som de klarar av. Och sluta sucka och stöna så fort en kollega tar med ett barn på arbetsplatsen
Arbetet är en sådan stor och naturlig del av våra liv. Det är skitjobbigt vissa dagar och tråkigt och slitsamt och jätteroligt andra dagar. Visa barnen det. Det ska inte komma som en chock när de är 18.
2. Lär barnen att söka jobb långt tidigare. I USA till exempel har de flesta ungdomar extrajobb redan när de är 14-15 år. När de är 18-19 har de massor av arbetslivserfarenhet, många referenser och ett långt CV. De tjänar egna pengar och fattar vad det handlar om att vara vuxen och ta ansvar för sitt liv. Det är en bra start.
3. Sluta snacka om Skitjobb. (Se nästa inlägg.) Och sluta curla era vuxna barn. Låt dem betala marknadsmässigt för sig hemma. Se till att de sköter allt praktiskt själv: tvätt, städning, pappersarbete och räkningar. Varenda unge som är 18 och inte sköter sin tvätt själv är söndercurlad.
2 kommentarer
En sak håller jag med dig om: det är en väldigt bra sak att ta med sina barn till jobbet. Det har jag gjort sen mina var små, och även sen de blev tonåringar. På vissa arbetsplatser anses det väldigt konstigt. Vår kultur föredrar att se barn och tonåringar som en slags egen sort som ska hållas bort från vuxenlivet ända tills de själva blir vuxna.
Men de där historierna om slöa ungdomar på jobbet, de kan jag kontra med dubbelt så många historier om vuxna som myglar, maskar, sextrakasserar, blir utbrända eller vad du vill som gör dem olämpliga på en arbetsplats. Det går alltid att hitta negativa exempel.
Och jag håller inte alls med om att man ska ta ”marknadsmässig” hyra av sina hemmaboende 18+. Eller att de ska tvätta sin tvätt själva. Om man är en familj så hjälper man varandra. En av mina uppgifter som mamma är att lära mina barn att tvätta, laga mat och klara sig själva, men när det är gjort blir det oviktigt vem som tvättar. Så länge man bor tillsammans hjälps man åt med det som behövs.
Jag tycker att vår tid och kultur lider av beroendefobi. Vi behöver varandra, varför är det så farligt?
Dessutom bor de flesta 17+ kvar hemma bara för att de inte kan hitta något annat. Alla de jag känner har en mycket stark önskan att komma hemifrån, helt naturligt.
Jag håller med dig på alla punkter. När det gäller att följa med på jobbet och få hjälpa till minns jag hur det var när jag var liten. Barnomsorgen var inte utbyggd då så jag fick ofta följa med mamma till jobbet på ett tvätteri, där fick jag hjälpa till att vika dukar och handdukar och kände mig väldigt glad och nöjd.
När det gäller att jobba extra som ung så tror jag att det är jätteviktigt, jag fick själv aldrig sommarjobba eftersom min mamma fick börja jobba hårt redan som 14-åring. Hon ville att jag skulle ha somrarna för mig själv. Vilken björntjänst, jag hade ingen aning om pengar och ekonomi när jag som 17-åring fick barn och flyttade hemifrån. Jag fick lära mig det den hårda vägen.
Samma sak gällde hushållsarbete, matlagning och tvätt. Mycket förstörda kläder blev det och det var tur att det fanns barnmat annars hade det stackars barnet fått skörbjugg
.-= Karina´s last blog ..Umaning 183 – 2 juli. Skriv om en skattkista full med minnen =-.