Jenny skriver klokt och fint om sin Lukas:
”Hej! Fick en sån otrolig igenkänning när jag läste din artikel i Mama om blyga barn. Mitt äldsta barn, Lukas 8 år, är eller snarare var precis som din Elliott. Jag var så orolig när han skulle börja skolan, men ville samtidigt inte berätta för lärarna för mycket om hans sätt, för jag tror att det då är otroligt lätt att hamna i ett ”fack”. Men faktum är att han de senaste två åren utvecklats enormt mycket, han har lättare att ta för sig, han sociala förmåga har blivit bättre, han vågar mer osv…Dels tror jag det beror på skolan men även på att han börjat spela fotboll och en 5 veckors Thailandsresa vi gjorde i början på förra året. På avslutningen nu i ettan läste han dessutom en saga som han skrivit själv högt för hela klassen + alla föräldrar, och det var han själv som ville göra det. Jag var så stolt att jag fick tårar i ögonen, för två år sen fanns inte det i min vildaste fantasi! Det ä r fascinerande att se! Jag är inte längre orolig för honom men vet också att han oftast behöver en lite längre startsträcka och mer förberedelse än andra barn.
Det kommer säkert gå jättebra för Elliott, jag tror alla har en oro när deras försfödde börjar skolan, med facit i hand så var det jag som behövde skolas in, inte min son 🙂 Nu när min dotter börjar skolan i höst är jag inte alls orolig, dels behöver jag inte skolas in, dels har dottern en otrolig social förmåga och ”skinn på näsan”.
Mitt råd är att förbereda honom med att prata mycket om det som händer men att ändå försöka att inte göra en för stor sak av det ändå och att vara försiktig med att prata för mycket om hur han är som person med lärare/andra barn/föräldrar, just för att han lätt då hamnar i ett fack att han är ett blygt barn. Istället så ta det pratet då eller snarare OM du märket att det verkligen behövs.Lycka till!
/ Jenny, stolt mamma till Lukas 8 år och Emma 6 år”
Svar: Tack vilket härligt och fint brev. Och vilken kanonkille du verkar ha. Jag har redan tänkt lite på det där med att man inte vill stämpla sina barn. Det är som med maten, att säga ”han äter inte sådant där”. Hur vet man det liksom? Han kanske vill börja äta just det i dag.
