Underbara, unika Hanna Hellquist skriver också om sin pappa i en bok som kommer i vår:
”Jag har aldrig känt mig tvungen att analysera min och mammas relation. Den är där. Pappa däremot, han har aldrig varit självklar. Trots det älskar jag honom och jag vill älska honom ännu mer. Jag vill förstå honom och jag vill att han ska förstå mig, innan det är för sent, innan pappa har rökt ihjäl sig eller flyttat till Thailand eller vad han nu ska göra av sin pension. Jag vill prata till punkt, utan rädsla för vad han ska säga.
Jag skrev boken och sen skickade jag den till honom, och efter tre sidor ringde han upp mig och grät. Sen läste han igenom alltihop och ringde mig och grät igen. Sen läste han allt en gång till. Och ringde och grät. Han hade ingen aning om det här, sa han. Han hade ingen aning om att jag kände så här, att jag hade upplevt honom så här när jag var mindre.”
