Och inte sjutton blir det lättare att försöka sälja sin gamla bil på Blocket. Först ringer telefonen i ett, fast klockan är över tio. Hur tänker folk?
De ska komma och köpa bilen. Med en gång. Kontant. Inom tio minuter. Och alla kallar sig Janne eller Rolf, fast de mest låter som Mustafa eller Azerbajdzjan.
Sedan står man där och ser sin familjebil dissikeras till ingenting.
Alla dessa minnen som finns i en bil.
Dessa fantastiska resor vi har gjort.
Med denna bilen köpte vi ett sommarhus.
Med bilen hittade vi en farfar.
I bilen har vi skrivit minst en roman och tjugo krönikor.
Vi har skrattat och gråtit i den här bilen – och sjungit allsång till Do they know it’s christmastime at all, så vi har fått rysningar längs smalbenen.
Men nu står någon Azerbajdzjan-Janne där och säger att den knappt är värd hjulen den vilar på.
Han hade en blåtira.
Den har han nog fått från en kränkt bilägare. Kan jag tänka mig.
Själv försöker jag tänka framåt. På den nya fina bilen. Det blir lättare så.
