Expressens Britta Svensson är lika skakad som jag efter det konstiga slutet på filmen Juno, som alla hyllar.
Huvudpersonen är charmig och trovärdig – tills hon lämnar bort sitt nyfödda barn till en strulig medelålders tant – och cyklar iväg som om hon inte har några känslor alls.
Very, very strange.
Så här skriver Britta:
”Det är inte kul. Det är inte trovärdigt. Det är djupt obehagligt. Hur kunde någon komma på idén att göra en gullig, problemfri propagandafilm om tonåringar som äggkläckningsmaskiner åt den barnlösa medelklassen?
Och ge den fyra Oscarnomineringar?
Har ni blivit helt galna?”
