Lars Ardelius berättar i gästboken om när hans yngsta barnbarn var på besök i strandvillan.
Hon var sex år och lekte snällt med en väninna. När jag dristade mig att fråga vad det var de lekte blev hon ett ögonblick tveksam, men svarade sedan med desto större bestämdhet:
”Vi leker verklighet.”
1 kommentar
ouj, det nästan snurrar till, filosofiskt barn (=