Jag läser den här och är inte helt hundra. Det behöver man inte alltid vara. Ibland räcker det med att bara läsa en bok som det snackas mycket om. Den här snackas det mycket om.
Inte helt hundra är en välskriven roman. Träffsäkert beskriver den en singelkvinnas sökande och trevande efter samhörighet.
Ett vackert ord för övrigt. Samhörighet. Och det är något förgörande med just detta att vi letar så länge och kompromissar så mycket för att över huvud taget kunna höra samman. Med vi menar jag då kvinnor, tjejer, damer.
Männen velar och kan inte bestämma sig. Det känns aldrig helt hundra.
Någonstans där ligger min invändning. Jag hade önskat att boken drog någon form av slutsats. Det hade varit modigt och upplyftande.
Nyfiken?
Beställ boken här.
Det var länge sedan jag läste en så vansinnigt, rolig, halsbrytande, underbart, härligt, shakespearianskt dramatisk bok. Och den är för ungdomar!
Förr eller senare exploderar jag av John Green borde få nobelpris i litteratur. Eller filosofi. Eller allmänt välbefinnande och läsglädje. För om den är för ungdomar så är jag en ungdom på 47 vårar. Den här boken fångade mig på första sidan och sedan ville jag över huvud taget inte mer bli störd. Jag grät och skrattade högt om vartannat. Och led alla helvetes kval när den höll på att ta slut. Det blir inte bättre än så här. Så köp hela klassuppsättningar och dela ut till behövande ungdomar.
Köp den här. Hundraelva spänn. Årets fynd!
Så här skriver Bonnier Carlsén om boken (och grattis grattis till att ha gett ut detta mästerverk!:
”Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig – det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.”
Karin Björkegren Jones är en amazing woman. Jag vet inte hur man ska uttrycka sig bättre för att fånga hennes väsen. Hon har gjort en sådan livsresa så bara hennes första fyrtio år kunde ge stoff till fem filmer minst.
Och sedan fick hon bröstcancer, precis när allt skulle bli så himla bra med nytt sommarhus i Roslagen och nytt friare liv. Vi som har följt hennes öppenhjärtliga fina blogg har sett hur hon kämpat mot cancern och konventionerna och vi var många som fick lust att hjula när hon fick besked om att cancern var borta. Haleluja!
Mitt i allt detta har hon gett ut en väldigt viktig bok, Knip, som jag har skrivit om här.
Och nu har Karin läst Experimentet och bloggar så vackert så jag måste gå och snyta mig och hjula lite till.
Tack Karin. Tack för att du är den du är och tack för allt du ger. Så här bloggar hon:
Vi satt ett gäng i min egen ålder, alltså 40+ plus och diskuterade vikten av knipövningar. Förvånansvärt många av mina väninnor berättade att de hade problem med läckage när de skrattade, hostade, nös eller andra mer akrobatiska kroppsliga övningar.
”Sedan jag började med NMT så kan jag inte minnas en enda gång när det har hänt”, sa jag fundersamt. ”Jag vet inte vad det är vi gör där men det är väl knappast knipövningar…”, skrattade jag.
”Johoo, plankan!”, sa Karin.
Underbara Karin, som egentligen heter Karin Björkegren Jones och är hela Sveriges skönaste yogaguru.
Nu har hon kommit ut med en ny bok i ämnet. En enkel och användbar guide till de bästa knip-övningarna. Och till min stora lycka ser jag att det finns hur många olika varianter på plankan som helst!
För att inte tala om jägarvila.
Me like!
Vill du köpa Karins bok, så klicka här för att förhandsboka.
Vill du läsa Karins fantastiska blogg, så klicka här.
Det är alltid lika roligt att få veta att bibliotekstjänst har recenserat en bok. De bryr sig ju inte om vilken skräplitteratur som helst, om man säger så. Ännu roligare är det förstås om de faktiskt gillar boken.
Och det gör de! De gillar Experimentet:
Så här avslutas recensionen:
”Boken passar utmärkt för dem som vill inspireras och få tips på hur man kan göra för att skaffa nya nyttigare vanor i familjen.”
Åh vad roligt! Mama har med Extremt kul bland träningsmammaböckerna. Det blir en liten glädjedans på det. Det här är också det nya omslaget till pocketboken. För tjolahopp, tjolahej, nu är det dags för den snygga pocketupplagan.
Jag kan för övrigt också rekommendera Martina Haags härliga bok ”Heja, heja!” Kanske en av de bästa träningspeppböcker jag har läst!
Klicka här för att hitta nya ”Extremt kul”. Eller här för att hitta ”Heja heja!”
Bim är en flitig bokbloggerska. Jag tror hon läser varenda bok som kommer ut på marknaden. Det är i alla fall inte långt ifrån. Bim är 51 år, jobbar som skolmåltidsbiträde – och vet nog väldigt mycket av barnens verklighet som vi andra kanske inte ens anar. Dessutom har hon 11 stycken tatueringar och 2 stycken piercingar. En rätt skön människa, med andra ord.
Nu har hon läst Experimentet och gav den ett riktigt högt betyg:
Den här läste jag på ungefär en timme, precis som den utlovar i högra hörnet. Någon form av snabbhetsstämpel. Som inte nödvändigtvis behöver betyda kvalitetsstämpel. Men jag blev förvånad över hur mycket kloka ord Lotta Abrahamsson lyckades klämma in i boken. Och somligt märker jag att jag bär med mig. Som detta:
* Strunta i att-göra-listor! För de där listorna blir bara längre och längre och man hinner aldrig göra allting, man blir bara stressad. Skriv i stället din egen att-INTE-göra-lista. Skriv upp minst tre saker som du härmed bestämmer dig för att sluta göra. Och exakt när du ska sluta göra dem.
* Drunkna inte i informationsflödet. Säg upp prenumerationen på tidningar du ändå inte hinner läsa. Lägg reklambroschyrer direkt i skräptunnan. Bestäm ett tak för hur många bloggar du vill följa. Sätt en tidsgräns för sociala medier , exempelvis facebook varje dag.
* Skapa en egen glädjebank. Vilka tv-program eller youtube-klipp får dig att skratta? Skriv en lista med minst tio skojiga saker. Vad gillade du att göra när du var liten? Vilka aktiviteter får dig att må bra? Vilka människor blir du glad av?
Och så vidare. Jag kan varmt rekommendera denna lilla glädjebok. Som går att köpa väldigt billigt genom att klicka här.
Tjohoo! Vad glad jag blir.
Vi satt ett gäng i min egen ålder, alltså 40+ plus och diskuterade vikten av knipövningar. Förvånansvärt många av mina väninnor berättade att de hade problem med läckage när de skrattade, hostade, nös eller andra mer akrobatiska kroppsliga övningar.
”Sedan jag började med NMT så kan jag inte minnas en enda gång när det har hänt”, sa jag fundersamt. ”Jag vet inte vad det är vi gör där men det är väl knappast knipövningar…”, skrattade jag.
”Johoo, plankan!”, sa Karin.
Karin som egentligen heter Karin Björkegren Jones och är hela Sveriges skönaste yogaguru.
Nu har hon kommit ut med en ny bok i ämnet. En enkel och användbar guide till de bästa knip-övningarna. Och till min stora lycka ser jag att det finns hur många olika varianter på plankan som helst!
För att inte tala om jägarvila.
Me like!
Vill du köpa Karins bok, så klicka här för att förhandsboka.
Vill du läsa Karins fantastiska blogg, så klicka här.
