Hillevi Wahl
Jag gillar Jan Lööf och hans underfundiga fyndiga böcker. Men jag vet att han har fått kritik för att det är för lite kvinnor i böckerna.
Därför blev jag helt jublande glad när jag fick den nya boken ”Pelle på planetfärd” i handen – den kommer i butik i september – och vem dyker upp på en sida om inte Gudrun Schyman i Let’s dance!
Genialiskt!
{ 0 kommentarer }
Fina underbara Stina Wirsén kommer ut med två nya fina bilderböcker för de minsta. ”Vems kompis?” och ”Vem är död?” Med starka känslor och stort allvar, blandat med förvånade skratt.
Lika briljanta som vanligt.
{ 0 kommentarer }
Precis när vi hunnit slita ut sommarens Helena Bross-böcker kommer det två nya. Helena Bross är min nya idol. För er som inte varit inne på hennes hemsida så kan jag berätta att hon både är dyslektiker och har jobbat i många år som lågstadielärare. Den kombon måste vara hemligheten till att hon gör sådana fantastiska böcker.
Det är som om hon skriver om min Elliot hela tiden. Ojojoj, vad hög igenkänningsfaktor det är.
En ren njutning, både språkligt och innehållsmässigt.
Man får nästan lite komplex. Varför ska man ens försöka skriva barnböcker när Helena Bross sopar mattan med oss allihop?
{ 0 kommentarer }
Alla vi som älskar Dinosaurie Sarah Sheppards tidigare böcker – och Stora Maskiner på Bolibompa, har fått en oslagbar kombi i Ulf Nilsson och Sarah Sheppards nya ”Vi letar konstiga bilar”.
Rolig, detaljrik och härligt nördigt, som vanligt. Varje uppslag är som ett konstverk.
Den här boken läser man inte klart i första taget. Ta dig tid och räkna med minst 45 minuter – och att du får läsa den många kvällar innan läggdags. Fantastiskt fint hantverk.
{ 0 kommentarer }
De här fina böckerna ska Lykke få i tvåårspresent. Fast jag undrar om det inte är minst en lika fin present till mig själv. För jag fick inga egna böcker när jag var liten. Vi lånade på bibliotek. (Tack gode gud för alla bibliotek, säger jag bara!)
Men nu ger Bonnier Carlsen ut ett gäng nostalgifina böcker. Man måste ge sig själv lite av det man inte fick som barn, eller hur?
{ 3 kommentarer }
DN:s mest lästa artiklar i dag handlar om barnens veckopengar. Hur mycket ska man ge? Vad ska de räcka till? Hur pratar man med barnen så de förstår pengars värde?
Det är lösningen på sådana existensiella frågor som borde ge Nobelpris i Ekonomi.
För att inte tala om Annika Lantz förslag till nästa års Nobelpris:
Den som kommer på exakt hur mycket en present till ett barnkalas får kosta – så det inte verkar för snålt, men inte heller för överdådigt.
Själv har jag inte kommit på formeln.
Men Magdalena Ribbing kommer bra nära i sin bok ”Bra att veta för alla unga – lätt om vett och etikett”:
”Ibland blir det som en tävling om vem som ger finast present. Det är tråkigt, för då har man inte förstått vad som menas med en present. Bäst är om vuxna och barn kan komma överens om ett pris för vad en födelsedagspresent får kosta. Högst 50 kronor, eller något sådant. Och då ska ingen köpa något som är dyrare.
Vill man ge något som blir för dyrt kan man slå sig ihop med andra. Det kan också vara kul för den som blir presenten om några kompisar har samsats om en gemensam gåva.”
Visste ni förresten att ordet present kommer från ”att närvara”?
Och att gammal sed är att inte ge bort vassa saker, som en sax eller kniv. Det skär sönder vänskapen, brukade man säga förr.
{ 0 kommentarer }
Annika har fått löss. Eller är det lössen som har fått Annika? Filosofiska frågor för tänkande barn. En bok som tar livets stora frågor på allvar.
Egentligen hade jag hoppats att den skulle handla mer om löss – och på något sätt hjälpa oss garva åt det.
Men det här greppet är väldigt bra, det också.
Annika Lantz – denna gigant! – och Anders G Carlsson, en annan av mina radiofavoriter, är författare. C Kåberg är normkritisk illustratör. Förlaget heter Normal.
{ 0 kommentarer }
Kvällsfavoriten nummer ett i två veckor: Staden, så funkar den.
Vet du egentligen hur en hiss fungerar? Eller ett trafikljus? Eller en rulltrappa? Eller en bankomat? Eller varför det står bokstäver på brunnslocken?
Dessa och många andra frågor får man svar på i Staden – så funkar den av Johanna von Horn och Jonas Burman.
Underbart! Samtalen vid sängkanten blir helt fantastiska. Och tänk så lite man visste själv.
{ 0 kommentarer }
Petter Lidbecks senaste barnbok är fullkomligt ljuvlig att läsa:
När Johan vaknar en morgon är han superstark. Men hans konflikthantering den dagen gör så han hamnar hos rektorn.
En annan dag vaknar han och är jätterik. Och hur tror ni det går? Jorå, han hamnar hos rektorn.
En tredje dag vaknar han och är jättekänd.
Var tror ni det slutar? Just det, hos rektorn.
En störtskön bok med vardagsfilosofi kring det vi tror att vi vill ha – och med en rätt cool rektor som bifigur.
För att inte tala om mamman som tror att allt löser sig här i världen, bara man äter en rejäl frukost.
Jag tror hon har rätt.
{ 0 kommentarer }
