Jag upptäckte just att Hungerflickan finns med på årets bokrea på Bokus. 49 spänn i inbundet format! Så skynda fynda. Här kan ni också provläsa ett kapitel.
För er som inte känner till Hungerflickan, så följer här en beskrivning:
”I Hungerflickan fortsätter Hillevi Wahl den självbiografiska berättelsen om Irmeli, huvudpersonen i romanen Kärleksbarnet som kom för några år sedan. Irmeli har blivit tonåring, åker iväg på ett utbytesår i USA och drabbas av allt allvarligare ätstörningar. När hon kommer hem djupnar problemen. Men hungerflickan övervinner till sist uppväxtens svårigheter.
”Varför blev inte du missbrukare? Den frågan får jag ofta när jag är ute och föreläser om barn till alkoholister. Efter min förra roman, Kärleksbarnet, som till stor del var en självbiografisk berättelse om min uppväxt som alkisbarn, har jag fått tillfälle att möta tusentals andra vuxna missbrukarbarn. Många kämpar själva mot ett missbruk. De är precis som jag. Vi har överlevt samma krig.
Och jag blir alltid lika förvånad över den där frågan.
Men det är klart att jag blev!
Spriten har jag klarat mig undan. Drogerna också. Men inte maten. Maten blev min tröst. Min snuttefilt. Mitt lugnande medel. Mitt sällskap när ensamhetens svarta hål värkte som värst.
Men jag har inte talat särskilt högt om det. Inte förrän nu. För det är en sak att tala om sina föräldrars missbruk och skam. Den här skammen är min egen.
Så varsågoda. Här är min skam. Och min längtan efter en pappa. Min underbara ansvarslösa knaspappa.
Nu fortsätter jag berättelsen om Irmeli. Och nej, hon är inte jag. Inte helt och fullt. Men väldigt nära.”
Hillevi Wahl”
I dag är det köttsöndagen! Jag älskar ordet kött. Vi som tränar mycket brukar ju säga att vi ”köttar” kilometer. Det är något stenhårt och tufft över det ordet.
Men egentligen har köttsöndagen ganska lite att göra med att kötta kilometer. Det handlar snarare om att förbereda sig inför fastan. Så här ser det på Svenska kyrkans hemsida:
”Redan i tidig kristendom fastade man innan påsk, men då endast tre dagar. Innan fastan påbörjades brukade man frossa i alla de matvaror som man var tvungen att avstå från; kött, ägg, fläsk och ost. Så uppkom till exempel begreppet karneval, som betyder farväl till köttet, carne vale på latin och som ju brukar betyda festligheter och roliga upptåg.
De tre sista dagarna innan Askonsdagen, som inleder fastan, präglades av mat och dryck och fest, vilket har gett upphov till att Fastlagssöndagen kallades köttsöndagen, tätt följda av fläskmåndagen och fettisdagen. Fettisdagen betyder den vita tisdagen och det är då vi äter semlor, som ju också kallas för fettisdagsbullar. Söndagarna var och är fastefria, vilket i praktiken betydde att man fik äta och dricka vad man ville.”
I morse deltog jag i ett frukostseminarium för Vart Femte Barn-kampanjen, under rubriken ”Våga fråga, våga lyssna, våga agera”.
Författaren Madeleine Pousette har skrivit den viktiga boken med samma namn, riktad till skolorna och full med goda exempel från verkligheten. I panelen satt Madeleine Pousette, jag själv, Ann-Britt Hagel, förbundssekreterare på Junis.
och Charlotte Uggla från Socialstyrelsen. Det blev en intressant diskussion med kloka inlägg från både panel och expertpublik. Här kan ni se hela seminariet.
Här kan ni titta på paneldiskussionen.
Tidningen Accent har också skrivit en artikel om seminariet. Klicka här för att läsa det.
Sollefteå visade sig från sin vackraste vinterskrudsida när jag kom uppflygandes. Hade jag varit lite friskare hade jag snört på mig skorna och pulsat ut i snön.
Nu fick jag nöja mig med att se skönheten från bilfönstret och få en guidad tur av Kristina Strömberg (bilden nedan) genom Sollefteås innerstad med de fantastiska gamla trähusen.
Kristina är en sådan där eldsjäl och ängel som jag samlar på. Hon har haft barn- och ungdomsgrupper i massor av år och det syns på ögonen att hon kan det här med barn och hur man närmar sig de som har det jobbigt.
Själva föreläsningen på biblioteket var fullsatt, vi fick plocka fram en massa extrastolar – vilket gladde både mig och arrangörerna IOGT-NTO och Sollefteå bibliotek.
Föreläsningen blev en liten tjuvstart på kampanjen Vart femte barn som rullar på över hela Sverige. Och många var frågorna och kramarna efteråt. Det är märkligt, men vart jag än kommer och vilka jag än föreläser för – så får många aha-upplevelser när de lyssnar på det jag berättar. Kanske för att jag inte krånglar till det så mycket.
Jag åkte i alla fall hem igen, med mycket värme i bröstet och vansinnigt goda kakor i magen (Tack Betty!).
Jag är med och deltar i en diskussion kring utsatta barn, under rubriken ”Våga fråga, våga lyssna, våga agera!”
Kom och lyssna, för det här är viktigt!
Tid: 08.00-10.00
Plats: Saturnus Konferens, lokal Bellman, Hornsgatan 15 i Stockholm.
Seminarierna är kostnadsfria. Anmälan till anmalan@can.se senast 7 februari. (Men det kanske går att knö in några till, om ni skyndar er!)
För er som inte har möjlighet att ta er till Stockholm, så kommer seminariet att filmas och webbsändas!
”Hej Hillevi!
Jag har letat bland dina krönikor på nätet, men inte hittat den jag letar efter. Du skrev 2011 någon gång, (tror jag det var) i Allas en fantastiskt bra aha-upplevelse om att inte föräldrar ska jobba så mycket när de har småbarn.
Jag vet att jag klippte ur den, men du vet när man ska leta på något, hittar man det inte. Kan du påminna dig vad den hette om du har den, vore jag oändligt tacksam att få den!
Tack på förhand!
Marie”
Svar: Här kommer den (publicerad i Allas hösten 2011):
Hur får man ihop livet med karriär och barn?
Kan man verkligen vara en bra förälder samtidigt som man jobbar väldigt mycket? En av de vanligaste frågorna jag får handlar om hur man får ihop livspusslet. Eva i Stockholm skriver så här:
”Hej Hillevi. Jag är mamma till en skön ettåring som snart ska börja på dagis. Jag älskar mitt jobb och är sugen på att jobba mycket. Min man är också mitt uppe i karriären och reser mycket. Nu undrar jag bara hur man klarar karriären och mammagrejen samtidigt. Hur har du gjort?”
Kära Eva, att fixa barn och karriär samtidigt går inte. Det är en erfarenhet som jag och alla mina proffsiga föräldrakompisar har gjort, många gånger den hårda vägen. Helt krasst så måste man välja: Jobbet eller barnen. Barnen eller jobbet. [klicka för att fortsätta…]
På lördag kommer jag till Sollefteå bibliotek och pratar om det här svåra med att vara människa. En känslig människa med en historia och ett längtanshål, kanske rentav. Var kommer detta längtanshål ifrån – och vad fyller vi det med? Det har jag funderat mycket på, hittat en del svar och skrivit några böcker om. På lördag delar jag med mig av mina insikter.
Det är fritt intrände, alla är välkomna, jag tar med mig ett gäng böcker och signerar självklart till dem som vill – och så här står det på affischen:
Plats: Sollefteå bibliotek
Fritt inträde
Pyssel för barnen – i annat rum – under föreläsningen
Arrangeras i samarbete med IOGT-NTO och NBV
Välkomna!
Jaha. Och när man kommer hem har åttaåringen lärt sig lösa sudoku – med kinesiska tecken! Dagens ungdom, alltså.
Själv kan jag inte ens begripa hur man löser sudoku på svenska.
Åttaåringen hade läst ut sin gamla bok och skulle ta med en ny i morse. Att läsa innan morgonsamlingen.
Han tog… Bibeln.
Sedan funderade han en stund.
”Men är det en kapitelbok, mamma?”
”Oh ja, älskling, det är det. Verkligen.”
