”Stackars, stackars kvinnor tänker jag varje gång jag läser Elena Ferrante”. Så stod det i DN – men jag blir bara lycklig över den brutala verkligheten och språket. Språket! Någon har tappat bort en docka och jag kan knappt andas för att det är så spännande. Och då är jag inte ens intresserad av dockor. Har aldrig varit. Kanske är just därför symboliken i denna luggslitna docka så gripande och kraftfull. Hur som helst – ni måste läsa Skuggan av en dotter. Det är en ren och smärtsam njutning. @norstedts_forlag

”Stackars, stackars kvinnor tänker jag varje gång jag läser Elena Ferrante”. Så stod det i DN - men jag blir bara lycklig över den brutala verkligheten och språket. Språket! Någon har tappat bort en docka och jag kan knappt andas för att det är så spännande. Och då är jag inte ens intresserad av dockor. Har aldrig varit. Kanske är just därför symboliken i denna luggslitna docka så gripande och kraftfull. Hur som helst - ni måste läsa Skuggan av en dotter. Det är en ren och smärtsam njutning. @norstedts_forlag

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.