Exakt så. Och grejen är att man aldrig blir klar. Man måste öva hela livet. Men i dag har jag tänkt att det finns olika tonlägen av lycka, att vara tillfreds med livet och att må bra. Under oktober går jag in i ett lägre tonläge av välmående. Som när det är lite mer motstånd på cykeln eller crosstrainern. Eller lite mer uppförslut. Eller när man simmar lite mer motströms. Då får jag anstränga mig lite mer för att hitta lycka i det lilla och ta hand om mig själv. Inget konstigt med det. Men det lustiga är att jag blir lika förvånad varenda år, i oktober. Och suckar över mig själv, först. Lite som Gulletussan: ”Jamen va ä då mä daj?” Och sen, såhär tjugo dagar in månaden: Javisstja. Så nu gör jag en motlutsplan. Med kärlek.

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.