Jag vet inte om ni kan se det på bilden, men jag har en uppluckrad menisk och en förfärlig massa vatten i högerknäet. ”Är det så man ska tömma det?” Sa rehab-Martin till ultraljuds-Karsten. ”Vadå tömma? Lägg av!” Tjoade jag. ”På gränsen”, sa ultraljuds-Karsten. Men här ska inte tömmas någonting. Nu ska här rehabas. Nu vet jag i alla fall att jag inte har löparknä och inte hopparknä. Lite artros i båda men inte så farligt. Mina jag-faller-ihop-och-skriker-happenings är tydligen vätskan. Den gör konstiga grejer. (Man lär sig hela tiden). Dessutom: menisken ser förvånansvärt bra ut på vänster knä. Och även på insidan på höger. Och det är bara den bakre delen som är uppluckrad. Det finns hopp. Och vad jag älskar ultraljud. Jag vill ha en sån apparat hemma. Tänk vad roligt man skulle kunna ha med en sån! ️️️

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.