Det här med träningsklockor är intressant. Speciellt för mig som har lite svårt för ny teknik. Jag vill att allting ska vara så enkelt och användbart som möjligt.
Numera håller dessutom dagens gps-klockor stenkoll på precis allting, farten, pulsen, sträckan och tiden – och den allmänna formkurvan. Men vilken klocka är bäst?
Det är en djungel.
Tack och lov har jag en man som kan teknik. Och eftersom han också börjat springa nu – haleluja – så har han fått hjälpa mig.
För nu har jag testat en ny klocka – en Tomtom Runner med inbyggd pulsmätare i själva klockan. Mycket smart. Och hundra gånger bättre än att tvingas ha ett pulsband under brösten.
Tomtom Runner har utsetts till Bästa Nyhet i Runners World: ”Testets lättaste, billigaste och smidigaste klocka med en mycket tydlig skärm och lättläst grafik”. Jag som inte har sprungit med pulsklocka förut tyckte att det var den roligaste funktionen. Något som jag skrivit en krönika om här, i Metro.
En knapp gör allt. Man trycker framåt, uppåt, neråt och bakåt för att sköta klockan. Det där tog mig lite tid att lära mig. Jag fick med hela cykelturen hem också, efter ett lopp, för jag fattade inte att man skulle hålla ner knappen när man skulle avsluta passet.
Å andra sidan var det lite kul att se puls och annat kring vardagscyklingen också. Det där som man så sällan mäter, men som gör stor skillnad: Vardagsmotionen.
Laddningshållaren till Tomtomklockan är smidig och bra. (Mycket bättre än Garmins, som man nästan måste hångla upp för att få på rätt håll och ställe.)
Dessutom tycker jag att Tomtomklockan är snygg och skön. En klocka att faktiskt ha på armen i ur och skur.
Min 12-åring skrattade åt mig när jag tog av den i regnet första gången.
”Men mamma, man kan ju simma under vattnet med den!”
Javisst, ja.
Webbtjänsten är det dock lite si och så med. Där måste jag säga att jag gillar Garmins webbtjänst bättre. Den kan man hantera och redigera på ett annat sätt. Man får en bättre översikt med Garmins tjänst. Men det går säkert att utveckla även för Tomtoms tjänst.
